Livslinjer
Det extremaste exemplet får mig alltid på dåligt humör. En gammal kompis till mamma har två döttrar i min ålder. Vi umgicks varje sommar i nästan tio år, gick på liseberg ihop, badade i havet. Brevväxlade med kajsa massa år. Nu är hon i spanien och gör, jag vet inte vad. Lär sig spanska. Hennes lillasyster ellen upptäcktes som modell för... 3-4 år sen. Nu har hon bott i japan, italien och säkert frankrike också. På facebook kunde jag inte låta bli att läsa deras inläggshistorik emellan varandra. Sen ser jag på mitt liv och känner efter. Vill inte vara där dom är, heller, men ska jag nöja mig med såhär lite? Även om jag är nöjd. Är alltid nöjd, förutom när jag har hört om någon jag känner som gör något.
Det är ingen skillnad på drömmar och önskningar sa Linnea, men jag.. vet inte. Önska att man var lite annorlunda, och hysa de önskningar jag skulle haft i så fall. Några önskningar för den hemmaälskande familjegrisen finns väl inte, jag har ju inkomst, katter och dubbelsäng.
Å ena sidan...
Sedan dess har hon hunnit jobba sin första vecka och helt brustit i sömn, mat och andra normala saker. Den där ordlösa frustrationen som jag hade i slutet av skolan finns inte kvar längre. Då var det alla andra det var fel på, nu - snarare tvärtom. Eller inte det heller egentligen. Tankarna som går består bland annat av: vad är det för fel på henne som inte kan eller vill föra ett normalt samtal med mig? Jag menar, så svårt är det inte. Eller är det jag som är hemsk och läskig och man helst bara vill undvika. Träffade iaf en tjej igår som var jättetrevlig och socialt kompetent på en gång. Som dessutom kände igen mig och hälsade idag, fan-tastiskt! :)
Åh ja, nej nu fick det kanske räcka. Hade som sagt inget att säga. Inga åsikter om det politiska eller sportsliga läget förutom att Holland borde få vinna. Ledig länge nu, då hinner jag kanske tänka efter. Blir Göteborg söndag till tisdag :D greatz.
Hej onsdag!
Böckerna som vi gjort är lite struliga. Sitter i skolan just nu, på tal om det. Allt tömt, utrymmet på datorn, snart skåpet och facket i klassrummet också. Äntligen får min Skrivarbok (av siewert karlsson) komma hem! Men det var inte det jag skulle prata om... Inkognito är hett efterlängtad, nästan lika som vädret. Den lille A6:an, snart finns 11 ex i mina händer, 20 kronor styck är värt :) Haha, många siffror, men det gillar ju jag.
Ev senare editering. all for now is hot and härlig
Lusen
Har tvättat håret. Avsminkat mig och sminkat mig igen. Fotbadade och -smörjde igårkväl. Ändå
känner jag mig så lusig.
Blir alltid så när jag kommer hem, hit till lägenheten. Antingen är erik inte här, och då har man bara sig själv att hitta inspiration i.
Eller, som idag är erik här. Då hittar jag ingen inspiration alls, mest rädsla. Han äter aldrig, lyssnar inte, jobbar för mycket, gör aldrig något, äter bara mackor, sitter bara vid datorn, köper aldrig något, lägger pengarna på pizza.
Mestadels ologiskt och helt orimligt. Ingen blir på bättre humör men vad är det för svårt med att göra lite som jag vill? Istället hamnar jag i tjurningsdvala, något som inte är enkelt att ta sig ur. Då har han åkt till jobbet och vem vet när vi ses igen?
sistaskolveckan:
- maskeradgrill
- sista lektionen med gudrun
- hitta köpa presenter till lärarna
- middag med skrivarna (?)
- tårtafika med klassen
- avslutningstal i hörsalen
- lunch
- ...tvätttid... jättevälbehövligt, så ska jag ut på torsdag, så blir det efter åtta minst.
Ner på stan å kolla läget snart. Tjenamoss!
Förflutet
I nästan två och ett halvt år skrev jag dagbok varje dag. Hade en såndär 5årsdagbok med bara tre rader per dag, så det var ju inget betungande - egentligen. Men ju enklare att göra, destå enklare att skjuta upp antar jag. Nån gång skrev jag nog 14 dagar vid ett tillfälle, och ljög i tempuset så känslan var att man skrivit varje dag :p
Nu har jag inte orkat med det alls, i mars, utan att veta det, skrev jag en sista gång.
Det här däremot, är en helt annan sak naturligtvis. Datorn sitter jag ju dessvärre vid dagligen. Kanske blir mindre av det nu på sommarhalvåret, men saker ska kollas till dagligen. Slinka in hit kan råka vara hänt.
För övrigt. Hemskaste på länge. Karls pappa och Sabinas morbror drabbades i veckan av dödliga hjärtattacker. De var 55 och 41 år gamla. Hej meningslöshet, det var längesen det fanns så mycket av dig i min närhet. Varma tankar till deras familjer.
Nåväl. Värmen når nya höjder idag. Bada eller inte bada, det borde inte ens vara en fråga...
