Å ena sidan...

...så har jag haft väldigt mycket jag tänkt att jag måste skriva om, saker som hänt och tankar som kunnat uttryckas. Å andra sidan så har jag för en gångs skull motivation att skriva, utan att för den saken ha något att berätta ^ ^

Sedan dess har hon hunnit jobba sin första vecka och helt brustit i sömn, mat och andra normala saker. Den där ordlösa frustrationen som jag hade i slutet av skolan finns inte kvar längre. Då var det alla andra det var fel på, nu - snarare tvärtom. Eller inte det heller egentligen. Tankarna som går består bland annat av: vad är det för fel på henne som inte kan eller vill föra ett normalt samtal med mig? Jag menar, så svårt är det inte. Eller är det jag som är hemsk och läskig och man helst bara vill undvika. Träffade iaf en tjej igår som var jättetrevlig och socialt kompetent på en gång. Som dessutom kände igen mig och hälsade idag, fan-tastiskt! :)

Åh ja, nej nu fick det kanske räcka. Hade som sagt inget att säga. Inga åsikter om det politiska eller sportsliga läget förutom att Holland borde få vinna. Ledig länge nu, då hinner jag kanske tänka efter. Blir Göteborg söndag till tisdag :D greatz.
Lova

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0