SanFranSisco..

Har precis avslutat en rejäl kväll i glada vänners lag, och det är så underbart skönt att man faktiskt inte bara låtsades vara vänner för att man gick i samma klass,  det verkar som vi kommer kunna hänga med varandra ett tag tíll :)

Det började med en 13500-stegspromenad med agnes tidigare idag, när solen var som värst :) jag bjöd in henne på middag hos oss, och framåt fem så kom hon hit, och då passade adam på att returnera hennes samtal från förut. Å han hade det goda omdömet nog att komma hit redan ikväll, och följdaktligen skippa morgondagens utgång, men det kanske var lika bra :) Varför skjuta upp det till morgondagen som du kan äta ikväll? Tacos blev det, mätta var vi. Jag spillde ut påskmust över hela soffbordet med mitt huvud... Sen när vi inte orkade mer gick vi hem till agnes så adam fick se hur hon hade det i sitt nya. Jobb och mer kalas väntar imorgon, så vi avslutade kvällen i god tid med några kramar, och ett infall satte mig här att skriva om det.

Fast allt har sin början i en mycket enkel sak. San Fransisco-drinken. Erik o jag köpte en drinkmix, addera apelsinjuice och vodka (i vårt fall jordgubb-) och den smakade så proffsigt! :) Tre stycken fick jag i mig om jag inte minns fel, vilken drink, vilken kväll :) :) PUSS på er, mina tre små gullungar

40 är det nya 30

Äldre som vi alla blir satt jag en dag och funderade på min nästa stora födelsedagssiffra, the big three o som dom brukar kalla det på film.

Och en kort genomsökning av mitt inre avslöjade tendenser till att det inte skulle bli ett mycket större steg än det var att fylla tjugo. Visst hoppas jag att jag har kommit någonstans då, det är ju ändå 8 år till det handlar om. Men ålderskrisen, det stygnet av oförtjänt åldrande, det kände jag inte förräns tankarna vandrade ännu längre upp. Herregud liksom. Vad måste jag inte ha åstadkommit när jag är fyrtio? Det finns ingen som kan säga att man inte är helt uppvuxen, eller helt misslyckad, när man har levt fyra årtionden. Inläggets titel talar nu sitt tydliga språk, och åldersfixeringen i vårt samhälle har slagit till igen. Jag ser fram emot att inte känna mig helt vuxen förräns om 18 år. För hundra år sen kunde jag nått samma känsla när jag fyllde tjuett, haha.

Till sist, följdaktligen så har inte heller 50 år den en gång mäktiga klang. Jag kommer inte vara riktigt gammal förräns jag blir 60 tänker jag mig, om ens då ;) De jämna - riktigt jämna - födelsedagarna har slagit till.

från mitt 22åriga Jag

RSS 2.0