lovlin

Äldre som vi alla blir satt jag en dag och funderade på min nästa stora födelsedagssiffra, the big three o som dom brukar kalla det på film.

Och en kort genomsökning av mitt inre avslöjade tendenser till att det inte skulle bli ett mycket större steg än det var att fylla tjugo. Visst hoppas jag att jag har kommit någonstans då, det är ju ändå 8 år till det handlar om. Men ålderskrisen, det stygnet av oförtjänt åldrande, det kände jag inte förräns tankarna vandrade ännu längre upp. Herregud liksom. Vad måste jag inte ha åstadkommit när jag är fyrtio? Det finns ingen som kan säga att man inte är helt uppvuxen, eller helt misslyckad, när man har levt fyra årtionden. Inläggets titel talar nu sitt tydliga språk, och åldersfixeringen i vårt samhälle har slagit till igen. Jag ser fram emot att inte känna mig helt vuxen förräns om 18 år. För hundra år sen kunde jag nått samma känsla när jag fyllde tjuett, haha.

Till sist, följdaktligen så har inte heller 50 år den en gång mäktiga klang. Jag kommer inte vara riktigt gammal förräns jag blir 60 tänker jag mig, om ens då ;) De jämna - riktigt jämna - födelsedagarna har slagit till.

från mitt 22åriga Jag