Orm!

Dramah! Idag har varit en sån dag. Fullt av utropstecken. Men ändå, från början...

En campinggäst kommer in till mig vid receptionen när jag varit på jobbet en dryg halvtimme, kanske halv fyra då. Han berättar att han har sett en orm utanför, jag följer med om tittar lite på busken han tror den ligger i. Runt hörnet, ungefär vid herrarnas toalett. Jaha, vad göra? Frågar Mirek i resturangen och erik på msn, låt den vara känns som ett bra alternativ.

Lite senare, en tysk man ska bara in o lämna båtnyckeln, när han stannar till i dörren och säger "there is a snake in here!" Ookej tänker jag, hur typiskt får det bli? Hinner inte få syn på något själv, men att bara höra det prassla och något som hasar fram på golvet på andra sidan disken känns som bevis nog. Hämtar en kvast och sen en kratta från vårt kök/förråd och önskar att gabi varit här med städvagnen så jag haft ett större urval. Den snälla tyska mannen tar emot kvasten jag räcker honom och tillsammans börjar vi undersöka den del av rummet där ormen måste vara. Plötsligt önskar jag intensivt att kristina aldrig skulle ha satt upp draperierna som täcker hela väggen med skåp, klart ormen ligger där och lurar, klar att dyka fram..! Det blir stoor ommöblering, allt ska väck, i den mån vi vågar.. Jag har ringt till nina och bett henne skicka christoffer och jag skiter i hur det ser ut för min feminism och min självständighet, tanken på en orm i min domän gör mig svettig och får pulsen att rusa. Han dyker upp, lite skakig själv, men tar kommandot, och befriar min trevliga tyska kompis från kvasten. Vi tror vi har sett ett hål i väggen där den kunnat ta sig, det visar sig vara en metallplatta som speglade oss ett spratt :P Gemensam ormjakt - utan resultat. Den kan ju inte ha krypit bakom dokumentskåpet, en smal springa på nån centimeter. Nä, frågan är bara varför tysken ljög och varför jag inbillade mig att jag hörde den...

Gabi kommer tillbaka från sin städrunda, och jag återberättar historien med antiklimax och allt, visar var vi tror den gått in. Och då ser jag den, en liten ögla som vågat sig fram men ångrat sig. Svart och smal, det trodde jag faktiskt inte. Men lugnad av att det måste vara en snok ringer jag till nina för att bekräfta att jag inte blivit galen :p dom bestämmer sig för att båda komma hit, trots att jag förlikat mig med att ha en kompis bakom skåpen ikväll...

När de kommer är det tusen gäster i kö, och jag vet inte riktigt hur det går till, borta blir den tillslut. Christoffer lämnar mig med beskedet att det nog ändå var en huggorm, och väldig tur att dom kom dit o fick bort den. Blir om möjligt mer nervös nu när jag vet att det kunde gått illa. Så slutar ändå orm-historian, förhoppningsvis. Kommer någon hit igen får vi hoppas att jag blir arg istället o tar hand om den själv. Jäkla ormar att förstöra min dag ;)

And that's the way the cookie crumbles


Kommentarer
Postat av: elin

usch vad läskigt det lät ;O tur att du blev av med den till slut!

2009-07-13 @ 00:49:47
URL: http://ettstyckeelin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0