Field work
Längtar till att få komma ut på "fältet" igen, även om det inte är med samma barn som jag är van vid...
dessutom barn med otäcka boråsdialekter. Får hoppas att de är så pass söta att de ger mig ett godare intryck av rotvälskan än jag är van vid :p
New me
Hej mina kära vänner!
dagen har varit sådan att jag har yttrat mig i ett större sammanhang - nämligen en "mittvärdering"; utvärdering av kursen så som den har varit fram tills nu. Två representanter skulle skickas från varje studiegrupp, och för att undvika det troliga scenariot att man tvingar iväg två som inte vill gå bestämde jag mig för att anmäla mig frivilligt (det första va?!-ögonblicket) för att underlätta för någon annan att säga okej då går jag också. Så blev det också, ida från vårgårda var med mig.
det andra va?!-ögonblicket idag, när jag frivilligt och nästan med entusiasm räckte upp handen och uttalade mig inför fyrtio medstudenter och de kursansvariga. Tre gånger, varav en gång drog ner skratt från (publiken).
Fame is a drug :P
När blev jag sån?
min naturliga natur
i veckan hade vi vår andra drama workshop. den bestod bland annat i blundande och lyssnande på fröken: du går på en stig, du ser en äng, du ser en bla bla bla... Till slut såg vi ett hav, och nere på stranden skulle vi se övriga medlemmar i studiegruppen, vad gjorde dom?
Så satt vi i gruppen och skulle berätta det för dom då. Döm om min förvåning (!!) när alla fyra i tur och ordning säger: lova, du sitter och läser en bok....
det är inte så att jag inte står för att jag gillar att läsa, men det har inte dom nån aning om! ena gången jag uttalat att jag gillar böcker var i harangen vi skulle dra om oss själva första dan.. det är väl sån jag är då? hur nu det är.. Berätta för mig, vilka delar av min personlighet är "bokgillar-delar"??
helgen hemma
eller snarare: Återkomsten.
klockan ett natten till måndag kunde jag lägga mitt trötta huvud på min egen svala kudde och tänka "hemma".
att ha umgåtts med familj och vänner på sin tidigare hemmaplan har - prisa gudarna - inte gjort mig uppgiven och flyktbenägen utan det stärkte mig faktiskt.
igår kände jag igen hur skönt det är att få gå och pyssla i sitt eget hem. Att inte ligga kvar i sängen eller hålla sig på det enda rummet som är ens domän, som jag visst gjorde hos mina föräldrar.
jag insåg hur långt det är att åka, och i realiteten är det inte långt alls! Uppstår behovet skulle man absolut inte dö, eller ens må dåligt av att åka hem dit över en dag.
tvekar ibland hurvida det var rätt av mig att propsa på att borås var ett bättre alternativ till jönköping, för jag har aldrig riktigt haft några belägg för mina idéer och åsikter... (så dags att säga det tycker du kanske?)
Dock får jag erkänna att borås högskolas verksamhetsidé (slogan, if you will) är: vetenskap för profession -
det vill säga att de verkar för att alla studenter ska ha nära kontakt med arbetslivet, och i förlängningen är målet helt enkelt att alla ska få jobb efter avslutat utbildning, inom den bransch man är utbildad i. Och för mig som längtar så efter att få komma tillbaka till jobbet låter det naturligtvis väldigt bra ;)
Det var något mer jag skulle säga.. Ja just det ja, idag blottades mina gruppkamraters egentliga åsikter om mig. Det bestod av stora överraskningar. mer om det senare!
middag
Det är inte okej att skylla på att man inte kan (laga mat) när maten som ska lagas är att värma gröt från en plastkorv från ica på spisen.
säg som det är, du struntar i när eller om vi äter idag?
ledig en vardag
det här med tredagarshelg, som man tydligen får i denna kursen och gruppen, det är inte helt okej.
tillbringar fredag, lördag och söndag med att njuta av tanken på att vara ledig en dag mer än de flesta andra. Sen när måndagen kommer, som idag, ägnar jag väl mycket tid åt att längta och önska att jag inte skulle behöva vara i skolan på tisdagen.
sanningen att säga har jag det inte för roligt ensam hemma.
men bara för att jag har den här bonusdagen kan jag lätt intala mig själv att hemma är bättre än alternativet. Tanken på att engagera sig i festföreningen, kåren eller styrelsen gör mig lite lätt illamående.
ensamt engagemang har ju inte varit ett vinnande koncept för mig. som det osjälvständiga småbarnet jag är får jag det mycket roligare om en vän kan tänka sig göra samma saker med mig.
någon sån vän har jag inte än. pausar socialalivet lite så länge dåva?
dagen tio
bara jag inte tänker efter på vad det är vi lämnat bakom oss och vad som kunde blivit av hösten annars känns det toppen
men i drömmarna märks det att jag inte riktigt kommit över det än. minns att jag flera gånger i natt sa till barn på jobbet att "nu kommer inte jag tillbaka på ett tag, några månader kanske"
så jag tänkte ta tag i det där att kolla upp mitt schema för tiden framåt jul, och kanske till och med höstlovet? Så kan jag meddela eken och slottet och hoppas på lite jobb...
först ska jag bara äta second breakfast, skriva färdigt (färdigare i alla fall) litteraturseminareexaminationsinlämningen (?!) och se en film ;)
lite deppig idag eftersom jag missar eksjö marknad. buhu :(
läsa böcker
Hade missat lite (några hundra sidor) med instuderingsmaterial, så då är det tur att man har en bra studiegrupp som kan hjälpa en att ta igen informationen man missat!
idag trivs jag :)
random dag 4
har en rätt fin dag framför mig, med första gruppasset mellan 15-16:30. efter det får jag se om erik är kvar i stan så vi kan ta en sväng neråt rabalder. pubrundan utgår därifrån kl 19 och det kan jag nästan vara pepp att vara med på. i så fall måste jag bara gå hem och lämna ryggsäcken först vilket resulterar i en timmes extra promenad, och ännu fler svettiga kläder i tvätten :P
dag 3
lova säger:
jag kom fram till att jag måste bestämma mig för vem jag är och vill vara.med tanke på att jag oftast är väldigt asocial på utekvällar hemma med kompisarna, pratar bara med dom jag gick dit med osv, kanske det är helt fel forum för mig att följa med på pubrundor? och vill jag verkligen ha kompisar som har uteliv som intresse? jag vet inte
det är ju hela tiden en kamp mellan vad man vill och vad man faktiskt kommer att göra.
det är ungefär lite jobbigt att börja ny skola som att resa tänker jag mig.
men när man väl satt sig själv i den situationen gör man så mycket mer än man känner sig bekväm med.
däremot det här att man blir starkare som person och att det är bara massa fördelar... När kommer den känslan?
varje dag hittills har det börjat om för mig. vill inte, men kommer att göra.
jag känner mig snarare svagare av att plötsligt få veta hur mycket som jag trodde jag kunde jag inte alls kan
X säger:
jo precis, man tvingar sig ju ändå att göra det, för att det inte skulle fungera att inte göra det liksom. för vart hamnar man om man inte gör någonting? men nej, att man blir starkare... det har jag tänkt så länge jag kan minnas och så länge jag förstått vad det innebär. och det har inte hjälpt. även om man kommer att trivas på ett ställe, så är jag precis lika svag och osäker när jag slutar där som jag var innan, och lika nervös och säker på att jag inte kommer klara mig inför nästa sak jag ska påbörja.usch, nu blir jag ledsen, vad hemskt
lova säger:
haha, jag med!!
det är också lite som mitt sommarjobb var/är.
man är ju helt utelämnad åt sig själv, förutom jourtelefonen naturligtvis, men den vill man ju aldrig behöva ringa.
varje dag är annorlunda och man vet aldrig i förväg vilken som blir tuff, härlig eller seg.
dom flesta av de som hörs och syns i media är väl de som älskar just det ovissa i livet.
så vi andra får känna oss ensamma, speciella och lite tråkiga istället
ANNARS HAR DET VARIT BRA IDAG!
köpte min första kurslitteratur. letandet efter billigt och begagnat fortsätter annars. Någon f.d. lärarstudent som har lite böcker kvar från KLS?