lovlin

klockan ett natten till måndag kunde jag lägga mitt trötta huvud på min egen svala kudde och tänka "hemma".

att ha umgåtts med familj och vänner på sin tidigare hemmaplan har - prisa gudarna - inte gjort mig uppgiven och flyktbenägen utan det stärkte mig faktiskt.

igår kände jag igen hur skönt det är att få gå och pyssla i sitt eget hem. Att inte ligga kvar i sängen eller hålla sig på det enda rummet som är ens domän, som jag visst gjorde hos mina föräldrar.

jag insåg hur långt det är att åka, och i realiteten är det inte långt alls! Uppstår behovet skulle man absolut inte dö, eller ens må dåligt av att åka hem dit över en dag.

tvekar ibland hurvida det var rätt av mig att propsa på att borås var ett bättre alternativ till jönköping, för jag har aldrig riktigt haft några belägg för mina idéer och åsikter... (så dags att säga det tycker du kanske?)

Dock får jag erkänna att borås högskolas verksamhetsidé (slogan, if you will) är: vetenskap för profession -

det vill säga att de verkar för att alla studenter ska ha nära kontakt med arbetslivet, och i förlängningen är målet helt enkelt att alla ska få jobb efter avslutat utbildning, inom den bransch man är utbildad i. Och för mig som längtar så efter att få komma tillbaka till jobbet låter det naturligtvis väldigt bra ;)

Det var något mer jag skulle säga.. Ja just det ja, idag blottades mina gruppkamraters egentliga åsikter om mig. Det bestod av stora överraskningar. mer om det senare!