tränings- och hälsotankar

Det trodde ni inte va, att jag skulle ha en sån?! 

mina tankar grundar just nu sig på följande: 
bloggen jag läser och bloggen jag inte läser
kortbyxorna jag lämnade kvar i garderoben 


Jag har ofta  varit stolt över hur mitt fysiska utseende sedan många år tillbaka inte nämvärt förändrats - på gott och ont. Med tanke på att jag inte tränar och testar min fysik så kan jag inte jämföra den hälsosamma effekten min livsstil har utan bara vad som visar sig på utsidan. Intensiv stress framkallar en finne på hakan vet jag, så det undviker jag. Men allt det andra? Äta onyttigt, äta mycket, åka buss, se på tv - vad händer då? Det man inte vet mår man inte dåligt av. 

Byxorna i garderoben, de jag inte burit på två år och nog mest använde för fem år sen. Ostretchigt tyg i storlek 38. I förrgår bestämde jag mig för att prova dem. Tänkte: Tror inte jag har förändrats sen dess, har jag det blir detta beviset. Hmm...trist, dom passade inte!! ungefär fyra cm saknades runt höften för att kunna knäppa dem, inte en lönt att försöka. Bevis ett på att det fysiska utseendet har förändrats och med den högst troligt min hälsa, åt det sämre hållet. 

Idag: provar byxorna en gång till innan jag lägger in dom i garderoben igen (om ett år kanske dom passar igen!) Men nej, idag passade dom! En rask kalibrering av min tankevärd - jag är fortfarande väldigt bra som jag är. Jag baserar alltså min kroppsbild efter vilka kläder som (fortfarande) passar. Så kan man också göra.. 


Ytterligare en trigger till varför jag tänker mycket på det här just nu:
http://egoinas.se/?p=10444#
Vilket kontras här:
http://paow.se/?p=34631
jävligt intressant faktiskt. Glad att jag är för gammal för internet, bloggar och påverkan från det. 

glad att jag kan tycka om mig själv

Jag har det jättebra, men...

tja, några saker saknar jag nu trots allt! nu ska jag göra en lista över dem.

nagelfil - av någon anledning har både min och husets försvunnit i samband med inflyttningen. resultatet är att jag igår bet ner min åttonde nagel till intet. 

min tv - såg fram en del mot att sitta vid någon annans tv och ta del av sådant jag inte annars skulle ha sett; dramaserier, filmer och dokumentärer. Men med inspelningsmöjligheter på två program och någon som är van vid att använda dem båda blir det en strid på kniven varje kväll... Och så glömmer jag bort vad jag egentligen vill se 

aktivitetsnivå - rummet ser ut som en soptipp, rena och halvrena kläder i en röra. har inte lagat middag en enda gång hittills och mina försök till disk/dammsugning/tvätt står på noll, eller en halv. Hur gick det här till?? Det är inte mitt hem, känner inte samma ansvar och vet inte var jag ska göra av allt. Trist.

varmvatten - här hemma är tillgången på varmvatten inget problem, däremot tar det 5-10 minuter att spola fram det. innebörden blir att det inte blir lika roligt att duscha, inga spontana ansiktsrengöringar och så vidare. brist på kurage.

egen(eget) säng/badrum/klädskåp - det säger sig självt. mitt hem är min borg. Däremot saknar jag inte vår soffa/balkong/eller matplatsen. Så är det med det!!

Bokblogg 2.0

Jag har precis läst ut En förtjusande man av Marian Keyes (2008, till svenska 2009, 737 sidor)
De första 75-150 sidorna är allt frid och fröjd.
"Åhå, hon är verkligen ganska gammaldags, jag förstår inte att jag kunde tycka hon skrev så bra, fy vilken klichéartad människa det här är. Men oj, nu bytte hon huvudperson, synd jag saknade den första lite."
Så tänkte jag de första 75-150 sidorna.

Sen hände nåt. Det är som att det börjar blåsa i mitt huvud och runt omkring mig. Tankarna far runt, allt utan bokens text blir suddigt och sen så är tankarna på något annat än att få veta hur det fortsätter som borta. 

Skjuter upp kvällens aktiviteter, ska bara läsa lite till. Tar med mig boken på bussen, tänker att jag ska åka så länge (20 minuter) att jag nog hinner läsa en hel del. Tittar på klockan och tänker det är nog dags för mig att åka hem (men längtar i hemlighet bara efter de där 20 minuterna det tar att åka). Lite som drogpåverkad. 

Kort sagt: hon gjorde det mot mig igen, samma sak som med När Lucy Sullivan skulle gifta sig, En oväntad semster och Sista chansen. Lägg märke till att jag bara nämt hennes tidiga böcker, för jag tycker hon har tappat på senare år. Är detta undantaget som bekräftar regeln? Hoppas inte det, för jag skulle föredra den här stormen som drar genom mitt huvud och gör mig alldeles knäpp, framför att inte bli bortblåst alls. 

Betyg 8/10

RSS 2.0