Jordens undergång
Jag drömde väldigt intensivt inatt, och hade lite tid över nu på morgonen innan jobbet. Enjoy! hihihi
Vår familj koncentrerade sig på att tillfredsställa gud, genom att leva rent, städat och att vara fromma. När domedagsprofetiorna blev fler blev kampen mer intensiv, men vi var bestämda att inte lämna staden som så många andra redan gjorde, med bil, häst och ta med sig alla sina saker. Vi hoppades att allt skulle bli till det bästa. Totalt kaos rådde, när vi gick till apoteket för att köpa ett duschmunstycke. Jag och mina bröder skulle bo på nerevåningen som en säkerhetsåtgärd, så vi hade börjat flytta saker, men insett att vi inte hade någon dusch, och alltså gått för att köpa det. Det var väldigt många männniskor ute och handlade, alla betalade, men var lite stressade. Kassörskan och jag talades vid, vi skämtade, samtidigt som hon föste fram gröna påsar till alla som närmade sig.
Helt plötsligt smälldes dörrarna igen. Ytterdörren gick inte att få upp, och vi visste att nu var det dags. Jag försökte hitta mina bröder, gick till badrumsdelen av affären. Plötsligt hade en av vakterna som fanns överallt sen kaoset kom fått upp dörren. Helt plötsligt struntade jag totalt i mina föräldrars passiva inställning, jag ville rädda mig själv. Lämnade allt och alla jag kände och hann bli utföst i en grupp på åtta innan dörrarna återigen stängdes för gott. Vår grupp stod samlade, tillbad i olika ställningar och väntade på världens undergång. Vi fick lite att äta, några kex. Vid ett ögonblick satt vi och diskuterade, jag tänkte inte alls på dem jag lämnat att dö på apoteket. En vakt närmade sig, vi förberedde oss på det värsta. Han hade ett paket kakor, och delade ut varsin så långt det räckte, det var inte dags än, vi behövde vår energi. Var det någon som kunde dela? Jag och en flicka bredvid mig delade på våra ballerinakex, jag blev glad när jag såg att mycket nougat följde med den bruna delen av kakan, och gav den vita till en tant mittemot. Vi satt där, länge länge. Tillslut börjar det röra sig runt oss, tiden är förbi. Vi kommer inte dö idag, inte hamna i himmlen eller helvetet. På darrande ben tar jag mig tillbaka till mitt hus. Alla där inne arbetar och stökar för fullt. Max kommer fram till mig, en av dem jag övergivit. Han ger mig en blå dammtrasa, med en besviken blick och säger
- Lägg tillbaka den där vi hade dom, vi ska nog inte flytta längre.
Dagen efter i tidningen är det en följetång om hur de lyckades slå i alla exakta datum och tidpunkter för undergången. Tur att vi råkade få se det, vi läser aldrig just den, och skulle i så fall aldrig fått reda på att vi varit lurade.
Vår familj koncentrerade sig på att tillfredsställa gud, genom att leva rent, städat och att vara fromma. När domedagsprofetiorna blev fler blev kampen mer intensiv, men vi var bestämda att inte lämna staden som så många andra redan gjorde, med bil, häst och ta med sig alla sina saker. Vi hoppades att allt skulle bli till det bästa. Totalt kaos rådde, när vi gick till apoteket för att köpa ett duschmunstycke. Jag och mina bröder skulle bo på nerevåningen som en säkerhetsåtgärd, så vi hade börjat flytta saker, men insett att vi inte hade någon dusch, och alltså gått för att köpa det. Det var väldigt många männniskor ute och handlade, alla betalade, men var lite stressade. Kassörskan och jag talades vid, vi skämtade, samtidigt som hon föste fram gröna påsar till alla som närmade sig.
Helt plötsligt smälldes dörrarna igen. Ytterdörren gick inte att få upp, och vi visste att nu var det dags. Jag försökte hitta mina bröder, gick till badrumsdelen av affären. Plötsligt hade en av vakterna som fanns överallt sen kaoset kom fått upp dörren. Helt plötsligt struntade jag totalt i mina föräldrars passiva inställning, jag ville rädda mig själv. Lämnade allt och alla jag kände och hann bli utföst i en grupp på åtta innan dörrarna återigen stängdes för gott. Vår grupp stod samlade, tillbad i olika ställningar och väntade på världens undergång. Vi fick lite att äta, några kex. Vid ett ögonblick satt vi och diskuterade, jag tänkte inte alls på dem jag lämnat att dö på apoteket. En vakt närmade sig, vi förberedde oss på det värsta. Han hade ett paket kakor, och delade ut varsin så långt det räckte, det var inte dags än, vi behövde vår energi. Var det någon som kunde dela? Jag och en flicka bredvid mig delade på våra ballerinakex, jag blev glad när jag såg att mycket nougat följde med den bruna delen av kakan, och gav den vita till en tant mittemot. Vi satt där, länge länge. Tillslut börjar det röra sig runt oss, tiden är förbi. Vi kommer inte dö idag, inte hamna i himmlen eller helvetet. På darrande ben tar jag mig tillbaka till mitt hus. Alla där inne arbetar och stökar för fullt. Max kommer fram till mig, en av dem jag övergivit. Han ger mig en blå dammtrasa, med en besviken blick och säger
- Lägg tillbaka den där vi hade dom, vi ska nog inte flytta längre.
Dagen efter i tidningen är det en följetång om hur de lyckades slå i alla exakta datum och tidpunkter för undergången. Tur att vi råkade få se det, vi läser aldrig just den, och skulle i så fall aldrig fått reda på att vi varit lurade.
lite illamående har ingen dött av..
..förutom den sociala döden. Hade så många superbra planer som jag tänkte ta itu med denna helgen =) Det är fortfarande mindre än en vecka sen jag fyllde, så jag hade bra anledningar också :) Istället börjar fin-helgen med att jag helt plötsligt - efter att ha varit dödshungrig inte får i mig en bit av farmors mat dit vi var bjudna i torsdags... Ligger på deras soffa och sover (!) tills fördämningarna brister några gånger (en gång tack vare farfars vansinnessvängar påväg hem ^^) och faktumet står plågsamt klart för mig: Skryt aldrig om att du inte varit magsjuk på flera år. Det är ju någonting som går nu, främst på sjukhus och äldreboenden naturligtvis, men även på förskolan där jag jobbade två gånger förra veckan.
Jag får medge att det kunde varit värre - jag lyckades undvika den dan när barnen blev sjuka där, och hade ingen som helst anledning att tro att jag fångat något. Mer än 24 timmar efter jag kommit hem därifrån, då fick jag det. Asch :(
Dessvärre ringde emmie från kullalyckan i morse och undrade om jag kunde jobba, men mitt samvete sa nej. Två friska dagar ska det vara, och helt ärligt är jag nog 75% frisk just nu.. Vilket innebär ingen gympa ikväll heller. Synd att jag ska leva upp till den så milda grad på helgerna att veckorna i övrigt är helt tomma, och bara en viloperiod fram till the funny stuff.
Nåväl, mig veterligt blev ingen smittad av mig konstigt nog, till och med erik har klarat sig hittills, jag sov på soffan i fredags för hans skull :) I samma anda skulle man kunna se hans begäran att jag skulle åka och handla kattsand som hans återgäldning till mig (!?)
I vilket fall som helst så hoppas jag att jag kan få en chans till i fråga om det lilla jag missade. Vissa saker går inte att ta igen; bioklubben med nina och världens bästa film, ob-jobb på kullalyckan. Däremot kanske ett kalas för mig, och en dansträning med agnes kunde komma på fråga. Den som lever får se. Och som sagt: lite illamående har ingen dött av.
Jag får medge att det kunde varit värre - jag lyckades undvika den dan när barnen blev sjuka där, och hade ingen som helst anledning att tro att jag fångat något. Mer än 24 timmar efter jag kommit hem därifrån, då fick jag det. Asch :(
Dessvärre ringde emmie från kullalyckan i morse och undrade om jag kunde jobba, men mitt samvete sa nej. Två friska dagar ska det vara, och helt ärligt är jag nog 75% frisk just nu.. Vilket innebär ingen gympa ikväll heller. Synd att jag ska leva upp till den så milda grad på helgerna att veckorna i övrigt är helt tomma, och bara en viloperiod fram till the funny stuff.
Nåväl, mig veterligt blev ingen smittad av mig konstigt nog, till och med erik har klarat sig hittills, jag sov på soffan i fredags för hans skull :) I samma anda skulle man kunna se hans begäran att jag skulle åka och handla kattsand som hans återgäldning till mig (!?)
I vilket fall som helst så hoppas jag att jag kan få en chans till i fråga om det lilla jag missade. Vissa saker går inte att ta igen; bioklubben med nina och världens bästa film, ob-jobb på kullalyckan. Däremot kanske ett kalas för mig, och en dansträning med agnes kunde komma på fråga. Den som lever får se. Och som sagt: lite illamående har ingen dött av.
februari
döm om min förvåning varje gång jag kommer ihåg att jag inte ens fyllt år än, det är först imorgon det ju. Då kommer jag å andra sidan inte fira det alls antagligen, eftersom jag fick eriks present i lördags, och alla andras igår.
Så nu blir jag väldigt vuxen på en gång, då jag nog inte ens är ledsen över det. so what, det är inget speciellt kul med det.. Kalaset igår var kul däremot, och jag fick massa fint.. Väldigt vuxen var jag kanske inte då :P haha
Missade vattengympan då, så vi ska gå idag istället. Känner mig inte pepp. Har jobbat, det var sådär. Ovälkommen och lite ledsen var jag. Men det gick över sen så det var nog inbillning :)
Så nu blir jag väldigt vuxen på en gång, då jag nog inte ens är ledsen över det. so what, det är inget speciellt kul med det.. Kalaset igår var kul däremot, och jag fick massa fint.. Väldigt vuxen var jag kanske inte då :P haha
Missade vattengympan då, så vi ska gå idag istället. Känner mig inte pepp. Har jobbat, det var sådär. Ovälkommen och lite ledsen var jag. Men det gick över sen så det var nog inbillning :)
LAS
5 § Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas 1. för allmän visstidsanställning, 2. för vikariat, 3. för säsongsarbete, och 4. när arbetstagaren har fyllt 67 år. Om en arbetstagare under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivaren antingen i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, övergår anställningen till en tillsvidareanställning. Lag (2007:391).
karusellen fortsätter. kvinnan som tog över mina jobb förut har blivit anställd på annat ställe, men istället för att återgå till min något normala men skakiga vardag har jag blivit överkörd av 60+dam "utan ambitioner på att bli LASad"
Och jag vet inte hur dom vet att inte jag har det, eftersom ingen brytt sig om att fråga..! Det var mamma som tog upp frågan med mig igårkväll, när det redan var lite för sent kan man säga.
Som synes i utdraget här ovanför är jag inte ens i närheten till att behöva tänka på saken, borde inte vara. Jag är ju uppe i hela tre (!!) månader nu, sen oktober. Tack så mycket, lojalitetskrisen till kommunen fördjupas
karusellen fortsätter. kvinnan som tog över mina jobb förut har blivit anställd på annat ställe, men istället för att återgå till min något normala men skakiga vardag har jag blivit överkörd av 60+dam "utan ambitioner på att bli LASad"
Och jag vet inte hur dom vet att inte jag har det, eftersom ingen brytt sig om att fråga..! Det var mamma som tog upp frågan med mig igårkväll, när det redan var lite för sent kan man säga.
Som synes i utdraget här ovanför är jag inte ens i närheten till att behöva tänka på saken, borde inte vara. Jag är ju uppe i hela tre (!!) månader nu, sen oktober. Tack så mycket, lojalitetskrisen till kommunen fördjupas
Fantastiskt SVT!
För en gångs skull har jag tagit fördel av att bo i en demokrati. Jag skrev ett mejl till sveriges television där jag uttalade mig om mina åsikter angående ett visst program....
Ärende: Synpunkter och idéer - Mästarnas mästare
Hej!
Sitter och tittar på Mästarnas mästare i SVTplay just nu, och funderar på ett par saker angående programmets uppbyggnad och sånt.. Först av allt vill jag börja med att berömma er för att ha fått ihop så många imponerande svenska idrottsprofiler! =)
Tyvärr tror jag att det kunde ha varit bättre regler.. T.ex. känns det orättvist att vem som helst utom veckans vinnare kan åka ut. Hade inte bättre varit om de två sämsta helt enkelt gått upp i duell? Eller ännu hellre, strunta i utslagning - som är till för att ge de mest välförtjänta mest programtid - och låt alla vara med i alla tävlingar?? Alternativt låt den sämste i veckan ha sin egen nattduell och få kämpa mot sig själv för att bli kvar.. Nu när de alla ändå har rest dit för att tävla och lära känna varandra skulle nog programmet utvecklats mer och blivit mer dynamiskt om alla fått stanna, oavsett ålder osv.
Nu är jag dessvärre fullt medveten om att det skulle bli lite fånigt att göra en "andra säsong", och då helt omöjligt att ändra upplägget.. Men för min egen skull ville jag ändå berätta som tittare vad jag ser och tänker på ;) med vänliga hälsningar Lova
Sen.... kom svaret!!!
Hej Lova,
Tack för ditt mejl och kul att du gillar programmet - trots reglerna ;-) Och tack för dina synpunkter!
Du är inte ensam om att tycka att alla borde få vara kvar. T o m deltagarna tyckte det när det var dags för den första duellen. Det blev nästan ett litet minimyteri därnere på inspelningsplatsen. Mitt svar då blir det sammasom till dig nu: programmet bygger på ett programformat som SVT har köpt rättigheterna till och vi har därför inte rätt att ändra på så grundläggande beståndsdelar i programmet.
Jag kan dock hålla med dig om att man gärna vill se mer av samtliga deltagare. Men det skulle ha blivit ett helt annat program då. Och tävlingarna skulle då fått en helt underordad betydelse.
Anledningen till att duellen är utformad som den är - är att det ska ge programmet en extra "twist". Visst skulle man kunna låta den siste i varje program tävle mot sig själv, men då skulle det teoretiskt kunna bli så att vi efter 10 program var alla deltagarna kvar och vi hade ingen vinnare...
Och visst skulle det vara mer rättvist att låta de sista två sista tävla mot varandra. Men då reglerna är som de är, så tvingas deltagarna ge allt i varje tävling för att vinna programmet och därigenom vara säkra på att sitta säkert. Det blir med andra ord en liten piska.
Till sist så gör själva valsituationen också att deltagarna ställs inför svåra beslut. Dessa beslut får sedan konsekvenser som är intressanta eftersom de indirekt visar på egenskaper hos deltagarna. Egenskaper som ger tittarna en än bättre bild av människorna bakom idrottsstjärnorna.
Du kommer framför allt märka det lite längre fram i serien.
Hälsningar, Mikael
Sitter och tittar på Mästarnas mästare i SVTplay just nu, och funderar på ett par saker angående programmets uppbyggnad och sånt.. Först av allt vill jag börja med att berömma er för att ha fått ihop så många imponerande svenska idrottsprofiler! =)
Tyvärr tror jag att det kunde ha varit bättre regler.. T.ex. känns det orättvist att vem som helst utom veckans vinnare kan åka ut. Hade inte bättre varit om de två sämsta helt enkelt gått upp i duell? Eller ännu hellre, strunta i utslagning - som är till för att ge de mest välförtjänta mest programtid - och låt alla vara med i alla tävlingar?? Alternativt låt den sämste i veckan ha sin egen nattduell och få kämpa mot sig själv för att bli kvar.. Nu när de alla ändå har rest dit för att tävla och lära känna varandra skulle nog programmet utvecklats mer och blivit mer dynamiskt om alla fått stanna, oavsett ålder osv.
Nu är jag dessvärre fullt medveten om att det skulle bli lite fånigt att göra en "andra säsong", och då helt omöjligt att ändra upplägget.. Men för min egen skull ville jag ändå berätta som tittare vad jag ser och tänker på ;) med vänliga hälsningar Lova
Sen.... kom svaret!!!
Hej Lova,
Tack för ditt mejl och kul att du gillar programmet - trots reglerna ;-) Och tack för dina synpunkter!
Du är inte ensam om att tycka att alla borde få vara kvar. T o m deltagarna tyckte det när det var dags för den första duellen. Det blev nästan ett litet minimyteri därnere på inspelningsplatsen. Mitt svar då blir det sammasom till dig nu: programmet bygger på ett programformat som SVT har köpt rättigheterna till och vi har därför inte rätt att ändra på så grundläggande beståndsdelar i programmet.
Jag kan dock hålla med dig om att man gärna vill se mer av samtliga deltagare. Men det skulle ha blivit ett helt annat program då. Och tävlingarna skulle då fått en helt underordad betydelse.
Anledningen till att duellen är utformad som den är - är att det ska ge programmet en extra "twist". Visst skulle man kunna låta den siste i varje program tävle mot sig själv, men då skulle det teoretiskt kunna bli så att vi efter 10 program var alla deltagarna kvar och vi hade ingen vinnare...
Och visst skulle det vara mer rättvist att låta de sista två sista tävla mot varandra. Men då reglerna är som de är, så tvingas deltagarna ge allt i varje tävling för att vinna programmet och därigenom vara säkra på att sitta säkert. Det blir med andra ord en liten piska.
Till sist så gör själva valsituationen också att deltagarna ställs inför svåra beslut. Dessa beslut får sedan konsekvenser som är intressanta eftersom de indirekt visar på egenskaper hos deltagarna. Egenskaper som ger tittarna en än bättre bild av människorna bakom idrottsstjärnorna.
Du kommer framför allt märka det lite längre fram i serien.
Hälsningar, Mikael
Bok
Just nu läser jag the Count of Monte Cristo, dvs den engelska översättningen av den franska boken Greven av Monte Cristo. Jag tror inte du är dum i huvudet och att det är därför jag förklarar vilken bok det är så plågsamt ingående, men det är alltid bäst att vara på den säkra sidan ;)
I detta fallet är boken en storpocket på 875 sidor, och av vad jag kan minnas så finns det kapitel i den här som jag inte kan minnas att jag läste i den svenska varianten jag lånat på biblioteket, hmm... Efter att ha läst igenom the Corsican ogre, och Father and son kan jag sluta mig till att dom ändå bara var tråkiga och skön att slippa i en svensk upplaga.
Som helhet tilltalar historien mig, på ett sätt som faktiskt ingen annan. Hur de i fängelset kan utnyttja tiden till att lära sig allt om språk, vetenskap och filosofi, att hämnden blir en utstuderad och uppbygglig historia och totalt krossar anden hos de drabbade, istället för att bara döda dom. Jag menar verkligen inte att jag känner för att hämnas på någon. Det jag menar är att jag verkligen beundrar det faktum att kunskap och tålamod för en gångs skull utgör de främsta egenskaperna hos huvudpersonen. Verkligen.
I detta fallet är boken en storpocket på 875 sidor, och av vad jag kan minnas så finns det kapitel i den här som jag inte kan minnas att jag läste i den svenska varianten jag lånat på biblioteket, hmm... Efter att ha läst igenom the Corsican ogre, och Father and son kan jag sluta mig till att dom ändå bara var tråkiga och skön att slippa i en svensk upplaga.
Som helhet tilltalar historien mig, på ett sätt som faktiskt ingen annan. Hur de i fängelset kan utnyttja tiden till att lära sig allt om språk, vetenskap och filosofi, att hämnden blir en utstuderad och uppbygglig historia och totalt krossar anden hos de drabbade, istället för att bara döda dom. Jag menar verkligen inte att jag känner för att hämnas på någon. Det jag menar är att jag verkligen beundrar det faktum att kunskap och tålamod för en gångs skull utgör de främsta egenskaperna hos huvudpersonen. Verkligen.
Tummen ner för toppstyrning
jag tänkte att nu verkar det ändå vara rätt bra att vara jag. i morse hade jag jobb, mat, katt o pojke. Så, fint liksom :) Sen så blev det som det nu är, och hjärtat sjönk hos mig.
Det har kommit direktiv uppifrån, någonstans inom kommunen, att en viss person, med utbildning och sånt antar jag, är på något sätt en anställd vikarie inom barnomsorgen, där jag jobbar. Förflyttad till det området där jag arbetade i morse kändes det lite lagom peppt att höra att nu har hon första tjing på vartenda vik som visar sig på de förskolorna. Inklusive det jag påbörjade idag. Till lunchen idag fick jag höra hur 9 timmars arbete bara gled ur händerna på mig. Och jag som trodde att jag skulle klara finanskrisen rätt bra ändå. (om vi glömmer allemans- och rysslandsfonden för ett litet tag)
Nu säger jag inte att hon inte har rätt att ta jobb, och att utbildning och erfarenhet inte spelar någon roll. Det är toppstyret som stör mig mest! Anledningen till att någon blev påmind att berätta det för mig nu idag var att en post-it-lapp med typ 6 jobbtider stacks åt mig, och sedan togs bort - dom skulle ju hon få chans att tacka ja till först..! Om dom ville välja mig som ändå varit där i mer än två år, så får dom inte det helt enkelt. Tjusningen med kommunanställning börjar blekna må jag säga.
Så nu fick jag lite extra anledning att putsa på och skriva ut mitt CV. Där är mitt största problem att det känns som jag fått jobbet, bara jag bestämt att jag skulle klara det och vill ha det. (se bokhandeln, och turistbyrån) Denhär gången är det inte lika allvarligt, skulle jag tro. Det gäller konsum och ica, och nej jag ska inte tro att jag är något förräns jag har har något. Ett anställningskontrakt och min första lön kanske?
Hmm.. Vad sägs? En sommar på konsum och sen 3,5 år högskola till förskollärare? Man får ju hänga med i lågkonjunkturen lite..
