lovlin

vaknar med den blåa himlen i sin famn, tidsresan blir ett faktum. förra våren, förrförra våren. Jag är här, och överallt där jag har varit med vår. Jag behöver inte sakna den för den finns hos mig alltid, och solen finns där också och snart finns vi på riktigt tillsammans.

Då blir jag - inte glad - men lugn, trygg och självklar. Man vet var man kommer ifrån: förmiddagarna med uppkavlade byxben för att påbörja brännan på skoltid. utanför lägenheten med katterna i koppel som inte brydde sig om buskarna. dikta i solskenet på sörängen med sin mörkblå mugg.

mötte thomas och såg susanne, och jag blir inte ens nostalgisk när jag tänker på SP3B. Det är för nära inpå, det kunde lika gärna varit nu och jag behöver inte ens sakna er för ni finns kvar.

nytt för i år är en balkong med utsikt över några träd, asfalt och en halv rondell. jag träffar dig där :)