lovlin

igen ledsen. Inget jag kan göra åt det. Såna saker som ibland hjälper när man behöver något - äta, handla nya saker eller ta det lugnt hemma - fungerar inte, det kan jag säga redan nu. 

Men jag måste säga som det är, jag saknar sällskap, jag längtar efter ett iniativ från någon som vill ha med mig. Att skicka tre sms om dagen till vänner som antingen inte svarar eller är upptagna tar kraft. Det är studentpub ikväll, för andra gången. Jag lovade mig själv att gå första gången, jag lovade mig själv att gå andra gången. Jag lovar mig själv att jag inte tänker lyfta ett finger för att komma iväg ikväl. Jag kommer tycka synd om mig själv, sitta hemma och undra var alla med samma intressen som mig tagit vägen. Allt jag begär är en sväng på stan, en film, en middag eller en fika. Helst varje dag.

Du ska väl inte säga förlåt för att DU ska må bättre? 
Det är ett erbjudande som den du ber om förlåtelse till kan välja att ta emot eller att inte ta emot. 
Inte en gåva som mottagaden i sin tur ska vara tacksam över.