magiskt
vaknar med den blåa himlen i sin famn, tidsresan blir ett faktum. förra våren, förrförra våren. Jag är här, och överallt där jag har varit med vår. Jag behöver inte sakna den för den finns hos mig alltid, och solen finns där också och snart finns vi på riktigt tillsammans.
Då blir jag - inte glad - men lugn, trygg och självklar. Man vet var man kommer ifrån: förmiddagarna med uppkavlade byxben för att påbörja brännan på skoltid. utanför lägenheten med katterna i koppel som inte brydde sig om buskarna. dikta i solskenet på sörängen med sin mörkblå mugg.
mötte thomas och såg susanne, och jag blir inte ens nostalgisk när jag tänker på SP3B. Det är för nära inpå, det kunde lika gärna varit nu och jag behöver inte ens sakna er för ni finns kvar.
nytt för i år är en balkong med utsikt över några träd, asfalt och en halv rondell. jag träffar dig där :)
Då blir jag - inte glad - men lugn, trygg och självklar. Man vet var man kommer ifrån: förmiddagarna med uppkavlade byxben för att påbörja brännan på skoltid. utanför lägenheten med katterna i koppel som inte brydde sig om buskarna. dikta i solskenet på sörängen med sin mörkblå mugg.
mötte thomas och såg susanne, och jag blir inte ens nostalgisk när jag tänker på SP3B. Det är för nära inpå, det kunde lika gärna varit nu och jag behöver inte ens sakna er för ni finns kvar.
nytt för i år är en balkong med utsikt över några träd, asfalt och en halv rondell. jag träffar dig där :)
Me me me!
relativt tillfreds uberalles, så då måste jag ha något att satsa mot. Denna våren ska jag nog satsa på mig själv. För första gången någonsin så har jag inget speciellt emot att gå ut och gå, eller träna nåt pass eller helt enkelt röra mig. Det måste vara såhär vanliga människor har det, inte underligt att dom är lyckliga! Igår följde jag återigen med mamma till vattengympan således, det var bara några månader sen sist. Visst var det kämpigt ibland, men jag måste säga att jag föredrar att knappt kunna gå av träningsvärk dagen efter.. som i boxercisen.. :) ska defenitivt åka tillbaka till hult någon mer gång, speciellt som poltan har lovat att jag får samåka med honom =)
Till min födelsedag så önskar jag mig en ansiktsbehandling, för mitt egos skull :) Låt gå att man inte längre får finnar på löpande band, men små pormaskar har jag och kommer väl aldrig bli av med.. Är det någon som kan säga var man kan få en sån helgenomgång och rensning någonstans? Det känns inte som om det räcker med att gå till kicks eller make up store precis.. Det ska jag göra ändå förresten, mitt ansiktssmink tog lägligt slut alldeles nyss, och då menar jag basen, hudsminket. Jag funderar på att testa mineralsmink, det låter onekligen som det vore något för mig - heltäckande utan att lägga sig som ett extra lager och lite luftigt så huden får andas. Typ? :)
På tal om födelsedagsönskningar. Här finner vi sista punkten på min lova-lista ;) Vad vore en bättre variant av mig själv utan en uppdaterad garderob? Jag och mamma har hittat lite fint tillsammans, resten tänkte jag hyra en personal shopper till (agnes? ;P)
Inget av detta skulle kunna förverkligas utan pengar, så ett stort tack till er som vill jobba med mig och gjorde så jag fick jobba 53 timmar under januaris sista tio dagar :D
Till min födelsedag så önskar jag mig en ansiktsbehandling, för mitt egos skull :) Låt gå att man inte längre får finnar på löpande band, men små pormaskar har jag och kommer väl aldrig bli av med.. Är det någon som kan säga var man kan få en sån helgenomgång och rensning någonstans? Det känns inte som om det räcker med att gå till kicks eller make up store precis.. Det ska jag göra ändå förresten, mitt ansiktssmink tog lägligt slut alldeles nyss, och då menar jag basen, hudsminket. Jag funderar på att testa mineralsmink, det låter onekligen som det vore något för mig - heltäckande utan att lägga sig som ett extra lager och lite luftigt så huden får andas. Typ? :)
På tal om födelsedagsönskningar. Här finner vi sista punkten på min lova-lista ;) Vad vore en bättre variant av mig själv utan en uppdaterad garderob? Jag och mamma har hittat lite fint tillsammans, resten tänkte jag hyra en personal shopper till (agnes? ;P)
Inget av detta skulle kunna förverkligas utan pengar, så ett stort tack till er som vill jobba med mig och gjorde så jag fick jobba 53 timmar under januaris sista tio dagar :D
Det var då det
rubriken sitter som en smäck på många plan. det mest aktuella av planen är att om en halvtimma ska jag träffa ida och emma, vi ska tillbringa en middag tillsammans, och hur det kommer gå har jag ingen aning om. Ida har jag inte pratat med sen.. första veckan på gymnasiet. emma har jag träffat lite då och då under åren, oftast med nåt halvårs mellanrum, trots att vi aldrig bott mer än två mil ifrån varandra. Jag tycker inte att det bådar för en trivsam middag, men äta bör jag ju ;)
plan nummer två - det var då det - är att jag tursamt nog hittade min femårsdagbok just den första januari så att det känns som ödet att det är dags för mig att dagligen skriva några rader om hur jag haft det. Senast jag gjorde det var juni 08, sen bara slutade jag av någon anledning. Då jag skrev under både hela 06 och 07 läser jag fram en dos nostalgi varje dag.
Av den anledningen tänkte jag mest uppdatera vad som hände från jul till nyår här. därefter blir det en kaka på kaka, att skriva både här och där. Händer det nåt ni ska få veta får det bli dubbla kakor, men inte annars.
Jul till nyår alltså.. Det förtjänar en egen rubrik
plan nummer två - det var då det - är att jag tursamt nog hittade min femårsdagbok just den första januari så att det känns som ödet att det är dags för mig att dagligen skriva några rader om hur jag haft det. Senast jag gjorde det var juni 08, sen bara slutade jag av någon anledning. Då jag skrev under både hela 06 och 07 läser jag fram en dos nostalgi varje dag.
Av den anledningen tänkte jag mest uppdatera vad som hände från jul till nyår här. därefter blir det en kaka på kaka, att skriva både här och där. Händer det nåt ni ska få veta får det bli dubbla kakor, men inte annars.
Jul till nyår alltså.. Det förtjänar en egen rubrik
why o why
jag ska vara ohyfsad och helt ignorera det faktum att jag inte har vardagsuppdaterat här på väldigt länge, och istället reflektera över en sak jag såg på tv tidigare idag.
the doctors, som går på fyran, hade nån slags återblicksprogram och jag såg när en kvinna berättade om hur hon hela livet blivit retad för sin näsa, inte ville gå utomhus eller vara med på kort. Hon blev inbjuden till studion och så säger dr snygg att; du skulle ju komma hit för att träffa dr plastikkirurg.....
Då trodde jag han skulle säga: ..men istället har vi gett dig tid hos en jättebra psykolog, för den ångesten du har över din näsa betyder inte att det är något fel på den.
Normalt, eller hur? Det hade väl varit jättesnällt om dom låtit henne bli lycklig så. Men nejdå
...men istället har du kommit hit för att vi ska GE DIG EN EXTREM MAKEOVER!
Så inte nog med att dom opererar om hennes stackars näsa, nej denna medelålders kvinna får också tandblekning, bröstlyft, fettsugning i mage o haka, hakimplantat, ansiktslyftning och dom tar brosk från örat att ha till näsan. Det är ett under att hon ens kände igen sig själv efteråt, speciellt som dom gjorde allt på en gång. Jag gillar inte usa-
the doctors, som går på fyran, hade nån slags återblicksprogram och jag såg när en kvinna berättade om hur hon hela livet blivit retad för sin näsa, inte ville gå utomhus eller vara med på kort. Hon blev inbjuden till studion och så säger dr snygg att; du skulle ju komma hit för att träffa dr plastikkirurg.....
Då trodde jag han skulle säga: ..men istället har vi gett dig tid hos en jättebra psykolog, för den ångesten du har över din näsa betyder inte att det är något fel på den.
Normalt, eller hur? Det hade väl varit jättesnällt om dom låtit henne bli lycklig så. Men nejdå
...men istället har du kommit hit för att vi ska GE DIG EN EXTREM MAKEOVER!
Så inte nog med att dom opererar om hennes stackars näsa, nej denna medelålders kvinna får också tandblekning, bröstlyft, fettsugning i mage o haka, hakimplantat, ansiktslyftning och dom tar brosk från örat att ha till näsan. Det är ett under att hon ens kände igen sig själv efteråt, speciellt som dom gjorde allt på en gång. Jag gillar inte usa-
de åtta timmarna...
Man kan säga att jag är något av en expert på att haka upp mig på - i stort sett - meningslösa tider och siffror för olika borden. Åtta timmars sömn, tre mål om dagen, femminutersduschar, 15 minuters vardagsmortion varje dag, 50 000 timmar brinntid för våra nya LED-lampor.
Jag går upp en timme innan jag ska iväg (en timme och tio minuter för att ge mig själv en överraskande treat nästa morgon). Ett vita huset-avsnitt är 40 minuter, fem minuter mindre de flesta entimmesprogram med två reklampauser. Är jag riktig diciplinerad bör jag hinna nåt av dessa varje arbetsmorgon.
Just nu väntar jag på att klockan ska bli tolv för då ska jag sova till klockan åtta imorgon, ge mig själv hela en och en halv timmes morgon innan jag ska vara på jobbet.
Det är semi-medvetet, jag ser att jag har tid att vara uppe. Men vore jag trött skulle det förhoppningsvis slå högre ^^
Just nu har jag det ändå rätt bra. Redigerade foton för att jag ville, inte kände mig tvungen. Har laddat för ett avsnitt av något på tvn om jag känner för det, annars ligger en bok på nattduksbordet. Fick in första inlämningsuppgiften idag och trots att det blev fel stolek uppladdad så dom kanske blir sura på mig så känns det väldigt bra :) Julklapparna börjar komma på plats och jag tycker jag är duktig :)
You could have been so much better...
man ska inte jämföra sig. Det får vi alla lära oss, och jag tycker att jag hittills i livet har gjort ett damn good job. Det är bara nu när jag börjar bli till åren kommen (haha...) som den riktigt svåra läxan kommer; min mamma. Av utrymmesmässiga skäl ska jag inte räkna upp allt hon har gjort, ens om jag visste mer än de kanske 10% jag gissat mig till. Det som fick mig att göra en liten mental hyperventilering var att jag väckte en tanke hos mig själv.
Är hon nöjd med mig, och de val jag gjort och det livet jag utsätts för? Svaret blir nog att det kunde vara bättre.
Några minuter plågade jag mig själv igenom jämförelsen mellan oss i samma åldrar, och tänkte inte ge mig förräns jag hittat något jag kunde vara bättre på. Har ett halvdant alternativ, men eftersom man ska vara positiv ska jag avsluta inlägget med det:
Jag är så vettig och förståndig att ingen någonsin har behövt oroa sig för mig.
Är hon nöjd med mig, och de val jag gjort och det livet jag utsätts för? Svaret blir nog att det kunde vara bättre.
Några minuter plågade jag mig själv igenom jämförelsen mellan oss i samma åldrar, och tänkte inte ge mig förräns jag hittat något jag kunde vara bättre på. Har ett halvdant alternativ, men eftersom man ska vara positiv ska jag avsluta inlägget med det:
Jag är så vettig och förståndig att ingen någonsin har behövt oroa sig för mig.
sugen...
ända sen vi kom hem vid sjutiden har jag vetat att jag skulle kunna äta något mer ikväll, och frågan var bara vad jag var sugen på.
Har försökt med mycket, men inget har riktigt stämt.. glögg, russin, mandlar, schweizerchoklad, ostbågar, sourcreamchips, clementin. Inte bara mat förresten. Det är ju helgkväll, man får väl passa på liksom.. Men nu sitter jag här, växlar mellan tvn, vita huset-dvd och datorn - precis som en vanlig vardag.. Besviken!
efter att ha tänkt igenom allt vi har att tillgå såhär spontant; ben&jerrys-glass, tacopaj, macka, te, oboy, annan choklad, broccoli, tigerkaka, annan kaka; har jag kommit på en sak som skulle kittla dödsskönt i kistan: balsamvinäger och olivolja på en nygjord sallad med avocado, fetaost och tomat i. Har vi inte hemma så det blir inget med det.
Tröstar mig med mat-celibat, utsätts för annan celibat, och önskar att jag var kaffedrickare så man alltid skulle ha ett gott beroende att falla tillbaka på. . .
Har försökt med mycket, men inget har riktigt stämt.. glögg, russin, mandlar, schweizerchoklad, ostbågar, sourcreamchips, clementin. Inte bara mat förresten. Det är ju helgkväll, man får väl passa på liksom.. Men nu sitter jag här, växlar mellan tvn, vita huset-dvd och datorn - precis som en vanlig vardag.. Besviken!
efter att ha tänkt igenom allt vi har att tillgå såhär spontant; ben&jerrys-glass, tacopaj, macka, te, oboy, annan choklad, broccoli, tigerkaka, annan kaka; har jag kommit på en sak som skulle kittla dödsskönt i kistan: balsamvinäger och olivolja på en nygjord sallad med avocado, fetaost och tomat i. Har vi inte hemma så det blir inget med det.
Tröstar mig med mat-celibat, utsätts för annan celibat, och önskar att jag var kaffedrickare så man alltid skulle ha ett gott beroende att falla tillbaka på. . .
Filmstudion 17 sept
Igår visades den andra filmen i Metropols filmstudio för säsongen: Drottningen och jag.
Den är en dokumentär gjord av en svensk kvinna som flydde från Iran när hon var yngre, för drygt trettio år sen om jag inte minns fel. Drottningen i fråga är Irans dåvarande drottning Farah, hustru till Shahen, som också hon har levt i exil i tre decennier.
Jag förklarar dåligt, men det var egentligen inte handlingen jag skulle beskriva, inte heller skulle jag skryta om att regissören Nahid Persson Sarvestani var på plats i Metropolbion och att alla närvarande var inbjudna på en frågestund i Krusagården efter filmen, eftersom jag aldrig gick dit. Den enda frågan Nina och jag just då fann relevant blev: var har du köpt den snygga beiga kappan någonstans? och stövlarna?
Ju mer jag tänker på vad det var jag såg igår, desto bättre känns det att ha sett filmen. Det är inget jag självmant skulle valt att titta på någonsin, men just därför är jag glad att få vara med i ett sällskap där filmerna väljs åt mig och ofta har ett intressant innehåll eller ett viktigt budskap.
Drottningen sa en sak till Nahid, angående hennes förflutna inom kommunistiska grupper och sitt deltagande i revolutionen, något i stil med: Är man inte vänster när man är tjugo är man inte klok, och har man inte slutat vara vänster när man är trettio är man vansinnig.
Jag gillade det! hon behöver inte nödvändigtvis ha rätt, men det var så koncist och kärnfullt att det säkert ligger några korn av sanning i det ;)
Drottningen och jag av Nahid Persson Sarvestani - Se den !
Den är en dokumentär gjord av en svensk kvinna som flydde från Iran när hon var yngre, för drygt trettio år sen om jag inte minns fel. Drottningen i fråga är Irans dåvarande drottning Farah, hustru till Shahen, som också hon har levt i exil i tre decennier.
Jag förklarar dåligt, men det var egentligen inte handlingen jag skulle beskriva, inte heller skulle jag skryta om att regissören Nahid Persson Sarvestani var på plats i Metropolbion och att alla närvarande var inbjudna på en frågestund i Krusagården efter filmen, eftersom jag aldrig gick dit. Den enda frågan Nina och jag just då fann relevant blev: var har du köpt den snygga beiga kappan någonstans? och stövlarna?
Ju mer jag tänker på vad det var jag såg igår, desto bättre känns det att ha sett filmen. Det är inget jag självmant skulle valt att titta på någonsin, men just därför är jag glad att få vara med i ett sällskap där filmerna väljs åt mig och ofta har ett intressant innehåll eller ett viktigt budskap.
Drottningen sa en sak till Nahid, angående hennes förflutna inom kommunistiska grupper och sitt deltagande i revolutionen, något i stil med: Är man inte vänster när man är tjugo är man inte klok, och har man inte slutat vara vänster när man är trettio är man vansinnig.
Jag gillade det! hon behöver inte nödvändigtvis ha rätt, men det var så koncist och kärnfullt att det säkert ligger några korn av sanning i det ;)
Drottningen och jag av Nahid Persson Sarvestani - Se den !
Läsare
Visst, ibland kanske man har behov för att skriva bara för sin egen skull, men just ikväll och många andra gånger, skulle jag hjärtans gärna hellre skriva för er / dig som läser mig... Så ett kort litet livstecken som gör de låga staplarna i statistiken lite lättare att bära.
Lova
Gamla spöken
Hmm, alltså.. Jag trodde verkligen den delen av mitt liv var förbi, men så i natt igen hamnade Martin Vernblom mitt i mina drömmar. Inte vaknar man nöjd och tillfreds heller utan med en liten lätt ångest över att jag aldrig fick ur mig hur jag kände för honom.
Martin, om du läser det här; jag var kär i dig under flera flera år.
Om du någonsin skulle göra slut med din nuvarande flickvän så kontakta mig så får vi se var i livet jag är.
Ytterligare en orsak till att jag inte tycker det är så nödvändigt att drömma om just honom är att vi aldrig verkar göra mer i drömmen än vad det blev i verkligheten. Möjligtvis nån enstaka kyss, vilket är bra jobbat för min fantasi. Nu i natt satt vi bara i en buss i tyskland och gnabbades med varandra - alltså inget ovanligt.
Tankar som slår mig nu när jag sitter och författar morgonens blogg är hur det hade varit om det varit. Fotboll varje söndag och säkert några kvällar i veckan. Föräldrar jag aldrig riktigt klickat med än så länge, men däremot en söt lillebror som jag ägnade någon vecka åt att vara kär i.
Och nu - eftersom vi naturligtvis aldrig skulle gjort slut - skulle jag varit ihop med en f.d värnpliktig som läser till läkare i lund. Då hade jag nästan varit tvungen att damma av mina egna ambitioner.
Slutligen, jag kan åtminstone glädja mig med att jag aldrig mer skulle vara den personen som inte vågade säga hur jag känner. Tid kan vara en välsignelse.
Martin, om du läser det här; jag var kär i dig under flera flera år.
Om du någonsin skulle göra slut med din nuvarande flickvän så kontakta mig så får vi se var i livet jag är.
Ytterligare en orsak till att jag inte tycker det är så nödvändigt att drömma om just honom är att vi aldrig verkar göra mer i drömmen än vad det blev i verkligheten. Möjligtvis nån enstaka kyss, vilket är bra jobbat för min fantasi. Nu i natt satt vi bara i en buss i tyskland och gnabbades med varandra - alltså inget ovanligt.
Tankar som slår mig nu när jag sitter och författar morgonens blogg är hur det hade varit om det varit. Fotboll varje söndag och säkert några kvällar i veckan. Föräldrar jag aldrig riktigt klickat med än så länge, men däremot en söt lillebror som jag ägnade någon vecka åt att vara kär i.
Och nu - eftersom vi naturligtvis aldrig skulle gjort slut - skulle jag varit ihop med en f.d värnpliktig som läser till läkare i lund. Då hade jag nästan varit tvungen att damma av mina egna ambitioner.
Slutligen, jag kan åtminstone glädja mig med att jag aldrig mer skulle vara den personen som inte vågade säga hur jag känner. Tid kan vara en välsignelse.
Vinterdäck
Har jag någonsin nämnt att Lars Winnerbäck för mig inte är ett dugg bra?
Alltid samma kör-flickor, samma stämmor. Han själv tonlös och raspig. Nu gillar jag ju inte Ulf Lundell helvilt heller, så raspig är nog bara inte min tekopp. Och texten tar sig själv på alldeles för stort allvar :)
Alltid samma kör-flickor, samma stämmor. Han själv tonlös och raspig. Nu gillar jag ju inte Ulf Lundell helvilt heller, så raspig är nog bara inte min tekopp. Och texten tar sig själv på alldeles för stort allvar :)
gäster
hade en trevlig australiensare här inne i receptionen igen, han ville småprata lite om några bär han hittat, och om jakt.
tyvärr ringde det o då gick han innan jag kunnat be honom stanna. Det var spännande att få chansen att prata med någon som hade en vettig dialekt, blandning brittiska och australiensiska. Jag vet vad han heter i alla fall, om jag skulle till australien någon gång
Dagens lista
plocka iordning lägenheten √
diska √
damma √
göra pannkakor (och fläskpannkaka)
vaxa benen
skruva reg.skylt
betala räkningar
handla:
- ägg - lingonsylt
- mjölk - bröd
- bacon - ketchup
städa spis & ugn √
ta på nya linser
hämta kjolar på ågatan
är det typiskt mig att göra de tråkiga vanliga sakerna först? är det för att jag inte kan tänka när det inte är städat omkring mig? kommer jag ens göra de andra sakerna på listan eller är det inte min grej att testa nya saker? ^ ^
Alldeles för privat?
Hormonella känslostörningar, jag känner mig helt förvirrad just nu. Det är rätt häftigt, har tappat kontrollen över både känslor och tankar. undrar hur länge det håller i sig innan mitt överjag tar över och gör slut på endorfinutsöndringen :)
soundtrack:
say say say (waiting 4 you) - hi tack
from paris to berlin (you left me longing for you) - infernal
Tema? ^ ^
soundtrack:
say say say (waiting 4 you) - hi tack
from paris to berlin (you left me longing for you) - infernal
Tema? ^ ^
Vår förtidiga hemgång
Det var så konstigt, en kväll som jag spetsat in mig på och försakat annat för slutade..abrupt helt enkelt. Midsommaren var alltså främst koncentrerad på grillfesten hos johanna och rickard, och det var svårt att se det misslyckas. Visst var erik och jag inte alldeles överens om dessa eviga detaljer - var, när, varför - men när klockslaget fem tillsist var bestämt så var vi också på plats..! Dessvärre var ingen annan det. Vi var de enda som frågat johanna om tiden; alla andra hade agnes som kontaktperson och hon hade sagt klockan sex till dom ^^
Det rättfärdigar vår förtidiga hemgång med en dryg timme i alla fall.
Jag kände ohumöret smyga sig på och insåg att inget skulle bli bättre av att jag var där, allraminst jag själv. Synd. Erik och jag åkte hem igen i ogjort ärende. Nu ska ni inte bli alltför ledsna, väl hemma kände sig erik lite hungrig i alla fall, så vi satt på vår balkong och grillade dedär kycklingspetten, och de förkokade potatisarna. Jag åt mest marshmallows..igen. Det var väldigt mysigt faktiskt, regnet föll, men inte en enda droppe på oss. Det kändes okej att få längta hem...
Faktiskt!, förresten så vaknade jag ett par gånger under natten och mådde hemskt illa. Vet inte varför. Den måste ha slagit hårt, den lilla absolut-nubben jag tagit till familjelunchen. Nykterhetslöfte, hög ämnesomsättning, kul utan alkohol - är det rätt diagnos för mig? Försöker skita i vilket, men om det nu var så att det var största förstöraren av min kväll så är det ju uppenbarligen inte för mig. Kan någon påminna mig om en enda kväll där jag haft det bättre för att jag druckit? Jag vet inte..
Uppenbarligen kan jag verkligen vara eller umgås med utbytesstudenter, att döma av vad jag hört och sett? Det tänkte jag också på igår. På hur baksmällan kommer mitt i natten, hur tröttheten anlände vid 19, och att jag blev yr så fort jag druckit. Allt gick för snabbt bara. Och nu har jag bearbetat det och ska vidare med annat nu, viktigare :)
Det rättfärdigar vår förtidiga hemgång med en dryg timme i alla fall.
Jag kände ohumöret smyga sig på och insåg att inget skulle bli bättre av att jag var där, allraminst jag själv. Synd. Erik och jag åkte hem igen i ogjort ärende. Nu ska ni inte bli alltför ledsna, väl hemma kände sig erik lite hungrig i alla fall, så vi satt på vår balkong och grillade dedär kycklingspetten, och de förkokade potatisarna. Jag åt mest marshmallows..igen. Det var väldigt mysigt faktiskt, regnet föll, men inte en enda droppe på oss. Det kändes okej att få längta hem...
Faktiskt!, förresten så vaknade jag ett par gånger under natten och mådde hemskt illa. Vet inte varför. Den måste ha slagit hårt, den lilla absolut-nubben jag tagit till familjelunchen. Nykterhetslöfte, hög ämnesomsättning, kul utan alkohol - är det rätt diagnos för mig? Försöker skita i vilket, men om det nu var så att det var största förstöraren av min kväll så är det ju uppenbarligen inte för mig. Kan någon påminna mig om en enda kväll där jag haft det bättre för att jag druckit? Jag vet inte..
Uppenbarligen kan jag verkligen vara eller umgås med utbytesstudenter, att döma av vad jag hört och sett? Det tänkte jag också på igår. På hur baksmällan kommer mitt i natten, hur tröttheten anlände vid 19, och att jag blev yr så fort jag druckit. Allt gick för snabbt bara. Och nu har jag bearbetat det och ska vidare med annat nu, viktigare :)
Poll
Vad svarar man på frågan: vad finns det att göra i Eksjö?
lova spontant: svarar inte alls..
lova spontant: svarar inte alls..
40 är det nya 30
Äldre som vi alla blir satt jag en dag och funderade på min nästa stora födelsedagssiffra, the big three o som dom brukar kalla det på film.
Och en kort genomsökning av mitt inre avslöjade tendenser till att det inte skulle bli ett mycket större steg än det var att fylla tjugo. Visst hoppas jag att jag har kommit någonstans då, det är ju ändå 8 år till det handlar om. Men ålderskrisen, det stygnet av oförtjänt åldrande, det kände jag inte förräns tankarna vandrade ännu längre upp. Herregud liksom. Vad måste jag inte ha åstadkommit när jag är fyrtio? Det finns ingen som kan säga att man inte är helt uppvuxen, eller helt misslyckad, när man har levt fyra årtionden. Inläggets titel talar nu sitt tydliga språk, och åldersfixeringen i vårt samhälle har slagit till igen. Jag ser fram emot att inte känna mig helt vuxen förräns om 18 år. För hundra år sen kunde jag nått samma känsla när jag fyllde tjuett, haha.
Till sist, följdaktligen så har inte heller 50 år den en gång mäktiga klang. Jag kommer inte vara riktigt gammal förräns jag blir 60 tänker jag mig, om ens då ;) De jämna - riktigt jämna - födelsedagarna har slagit till.
från mitt 22åriga Jag
Och en kort genomsökning av mitt inre avslöjade tendenser till att det inte skulle bli ett mycket större steg än det var att fylla tjugo. Visst hoppas jag att jag har kommit någonstans då, det är ju ändå 8 år till det handlar om. Men ålderskrisen, det stygnet av oförtjänt åldrande, det kände jag inte förräns tankarna vandrade ännu längre upp. Herregud liksom. Vad måste jag inte ha åstadkommit när jag är fyrtio? Det finns ingen som kan säga att man inte är helt uppvuxen, eller helt misslyckad, när man har levt fyra årtionden. Inläggets titel talar nu sitt tydliga språk, och åldersfixeringen i vårt samhälle har slagit till igen. Jag ser fram emot att inte känna mig helt vuxen förräns om 18 år. För hundra år sen kunde jag nått samma känsla när jag fyllde tjuett, haha.
Till sist, följdaktligen så har inte heller 50 år den en gång mäktiga klang. Jag kommer inte vara riktigt gammal förräns jag blir 60 tänker jag mig, om ens då ;) De jämna - riktigt jämna - födelsedagarna har slagit till.
från mitt 22åriga Jag
Jordens undergång
Jag drömde väldigt intensivt inatt, och hade lite tid över nu på morgonen innan jobbet. Enjoy! hihihi
Vår familj koncentrerade sig på att tillfredsställa gud, genom att leva rent, städat och att vara fromma. När domedagsprofetiorna blev fler blev kampen mer intensiv, men vi var bestämda att inte lämna staden som så många andra redan gjorde, med bil, häst och ta med sig alla sina saker. Vi hoppades att allt skulle bli till det bästa. Totalt kaos rådde, när vi gick till apoteket för att köpa ett duschmunstycke. Jag och mina bröder skulle bo på nerevåningen som en säkerhetsåtgärd, så vi hade börjat flytta saker, men insett att vi inte hade någon dusch, och alltså gått för att köpa det. Det var väldigt många männniskor ute och handlade, alla betalade, men var lite stressade. Kassörskan och jag talades vid, vi skämtade, samtidigt som hon föste fram gröna påsar till alla som närmade sig.
Helt plötsligt smälldes dörrarna igen. Ytterdörren gick inte att få upp, och vi visste att nu var det dags. Jag försökte hitta mina bröder, gick till badrumsdelen av affären. Plötsligt hade en av vakterna som fanns överallt sen kaoset kom fått upp dörren. Helt plötsligt struntade jag totalt i mina föräldrars passiva inställning, jag ville rädda mig själv. Lämnade allt och alla jag kände och hann bli utföst i en grupp på åtta innan dörrarna återigen stängdes för gott. Vår grupp stod samlade, tillbad i olika ställningar och väntade på världens undergång. Vi fick lite att äta, några kex. Vid ett ögonblick satt vi och diskuterade, jag tänkte inte alls på dem jag lämnat att dö på apoteket. En vakt närmade sig, vi förberedde oss på det värsta. Han hade ett paket kakor, och delade ut varsin så långt det räckte, det var inte dags än, vi behövde vår energi. Var det någon som kunde dela? Jag och en flicka bredvid mig delade på våra ballerinakex, jag blev glad när jag såg att mycket nougat följde med den bruna delen av kakan, och gav den vita till en tant mittemot. Vi satt där, länge länge. Tillslut börjar det röra sig runt oss, tiden är förbi. Vi kommer inte dö idag, inte hamna i himmlen eller helvetet. På darrande ben tar jag mig tillbaka till mitt hus. Alla där inne arbetar och stökar för fullt. Max kommer fram till mig, en av dem jag övergivit. Han ger mig en blå dammtrasa, med en besviken blick och säger
- Lägg tillbaka den där vi hade dom, vi ska nog inte flytta längre.
Dagen efter i tidningen är det en följetång om hur de lyckades slå i alla exakta datum och tidpunkter för undergången. Tur att vi råkade få se det, vi läser aldrig just den, och skulle i så fall aldrig fått reda på att vi varit lurade.
Vår familj koncentrerade sig på att tillfredsställa gud, genom att leva rent, städat och att vara fromma. När domedagsprofetiorna blev fler blev kampen mer intensiv, men vi var bestämda att inte lämna staden som så många andra redan gjorde, med bil, häst och ta med sig alla sina saker. Vi hoppades att allt skulle bli till det bästa. Totalt kaos rådde, när vi gick till apoteket för att köpa ett duschmunstycke. Jag och mina bröder skulle bo på nerevåningen som en säkerhetsåtgärd, så vi hade börjat flytta saker, men insett att vi inte hade någon dusch, och alltså gått för att köpa det. Det var väldigt många männniskor ute och handlade, alla betalade, men var lite stressade. Kassörskan och jag talades vid, vi skämtade, samtidigt som hon föste fram gröna påsar till alla som närmade sig.
Helt plötsligt smälldes dörrarna igen. Ytterdörren gick inte att få upp, och vi visste att nu var det dags. Jag försökte hitta mina bröder, gick till badrumsdelen av affären. Plötsligt hade en av vakterna som fanns överallt sen kaoset kom fått upp dörren. Helt plötsligt struntade jag totalt i mina föräldrars passiva inställning, jag ville rädda mig själv. Lämnade allt och alla jag kände och hann bli utföst i en grupp på åtta innan dörrarna återigen stängdes för gott. Vår grupp stod samlade, tillbad i olika ställningar och väntade på världens undergång. Vi fick lite att äta, några kex. Vid ett ögonblick satt vi och diskuterade, jag tänkte inte alls på dem jag lämnat att dö på apoteket. En vakt närmade sig, vi förberedde oss på det värsta. Han hade ett paket kakor, och delade ut varsin så långt det räckte, det var inte dags än, vi behövde vår energi. Var det någon som kunde dela? Jag och en flicka bredvid mig delade på våra ballerinakex, jag blev glad när jag såg att mycket nougat följde med den bruna delen av kakan, och gav den vita till en tant mittemot. Vi satt där, länge länge. Tillslut börjar det röra sig runt oss, tiden är förbi. Vi kommer inte dö idag, inte hamna i himmlen eller helvetet. På darrande ben tar jag mig tillbaka till mitt hus. Alla där inne arbetar och stökar för fullt. Max kommer fram till mig, en av dem jag övergivit. Han ger mig en blå dammtrasa, med en besviken blick och säger
- Lägg tillbaka den där vi hade dom, vi ska nog inte flytta längre.
Dagen efter i tidningen är det en följetång om hur de lyckades slå i alla exakta datum och tidpunkter för undergången. Tur att vi råkade få se det, vi läser aldrig just den, och skulle i så fall aldrig fått reda på att vi varit lurade.
LAS
5 § Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas 1. för allmän visstidsanställning, 2. för vikariat, 3. för säsongsarbete, och 4. när arbetstagaren har fyllt 67 år. Om en arbetstagare under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivaren antingen i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, övergår anställningen till en tillsvidareanställning. Lag (2007:391).
karusellen fortsätter. kvinnan som tog över mina jobb förut har blivit anställd på annat ställe, men istället för att återgå till min något normala men skakiga vardag har jag blivit överkörd av 60+dam "utan ambitioner på att bli LASad"
Och jag vet inte hur dom vet att inte jag har det, eftersom ingen brytt sig om att fråga..! Det var mamma som tog upp frågan med mig igårkväll, när det redan var lite för sent kan man säga.
Som synes i utdraget här ovanför är jag inte ens i närheten till att behöva tänka på saken, borde inte vara. Jag är ju uppe i hela tre (!!) månader nu, sen oktober. Tack så mycket, lojalitetskrisen till kommunen fördjupas
karusellen fortsätter. kvinnan som tog över mina jobb förut har blivit anställd på annat ställe, men istället för att återgå till min något normala men skakiga vardag har jag blivit överkörd av 60+dam "utan ambitioner på att bli LASad"
Och jag vet inte hur dom vet att inte jag har det, eftersom ingen brytt sig om att fråga..! Det var mamma som tog upp frågan med mig igårkväll, när det redan var lite för sent kan man säga.
Som synes i utdraget här ovanför är jag inte ens i närheten till att behöva tänka på saken, borde inte vara. Jag är ju uppe i hela tre (!!) månader nu, sen oktober. Tack så mycket, lojalitetskrisen till kommunen fördjupas
Fantastiskt SVT!
För en gångs skull har jag tagit fördel av att bo i en demokrati. Jag skrev ett mejl till sveriges television där jag uttalade mig om mina åsikter angående ett visst program....
Ärende: Synpunkter och idéer - Mästarnas mästare
Hej!
Sitter och tittar på Mästarnas mästare i SVTplay just nu, och funderar på ett par saker angående programmets uppbyggnad och sånt.. Först av allt vill jag börja med att berömma er för att ha fått ihop så många imponerande svenska idrottsprofiler! =)
Tyvärr tror jag att det kunde ha varit bättre regler.. T.ex. känns det orättvist att vem som helst utom veckans vinnare kan åka ut. Hade inte bättre varit om de två sämsta helt enkelt gått upp i duell? Eller ännu hellre, strunta i utslagning - som är till för att ge de mest välförtjänta mest programtid - och låt alla vara med i alla tävlingar?? Alternativt låt den sämste i veckan ha sin egen nattduell och få kämpa mot sig själv för att bli kvar.. Nu när de alla ändå har rest dit för att tävla och lära känna varandra skulle nog programmet utvecklats mer och blivit mer dynamiskt om alla fått stanna, oavsett ålder osv.
Nu är jag dessvärre fullt medveten om att det skulle bli lite fånigt att göra en "andra säsong", och då helt omöjligt att ändra upplägget.. Men för min egen skull ville jag ändå berätta som tittare vad jag ser och tänker på ;) med vänliga hälsningar Lova
Sen.... kom svaret!!!
Hej Lova,
Tack för ditt mejl och kul att du gillar programmet - trots reglerna ;-) Och tack för dina synpunkter!
Du är inte ensam om att tycka att alla borde få vara kvar. T o m deltagarna tyckte det när det var dags för den första duellen. Det blev nästan ett litet minimyteri därnere på inspelningsplatsen. Mitt svar då blir det sammasom till dig nu: programmet bygger på ett programformat som SVT har köpt rättigheterna till och vi har därför inte rätt att ändra på så grundläggande beståndsdelar i programmet.
Jag kan dock hålla med dig om att man gärna vill se mer av samtliga deltagare. Men det skulle ha blivit ett helt annat program då. Och tävlingarna skulle då fått en helt underordad betydelse.
Anledningen till att duellen är utformad som den är - är att det ska ge programmet en extra "twist". Visst skulle man kunna låta den siste i varje program tävle mot sig själv, men då skulle det teoretiskt kunna bli så att vi efter 10 program var alla deltagarna kvar och vi hade ingen vinnare...
Och visst skulle det vara mer rättvist att låta de sista två sista tävla mot varandra. Men då reglerna är som de är, så tvingas deltagarna ge allt i varje tävling för att vinna programmet och därigenom vara säkra på att sitta säkert. Det blir med andra ord en liten piska.
Till sist så gör själva valsituationen också att deltagarna ställs inför svåra beslut. Dessa beslut får sedan konsekvenser som är intressanta eftersom de indirekt visar på egenskaper hos deltagarna. Egenskaper som ger tittarna en än bättre bild av människorna bakom idrottsstjärnorna.
Du kommer framför allt märka det lite längre fram i serien.
Hälsningar, Mikael
Sitter och tittar på Mästarnas mästare i SVTplay just nu, och funderar på ett par saker angående programmets uppbyggnad och sånt.. Först av allt vill jag börja med att berömma er för att ha fått ihop så många imponerande svenska idrottsprofiler! =)
Tyvärr tror jag att det kunde ha varit bättre regler.. T.ex. känns det orättvist att vem som helst utom veckans vinnare kan åka ut. Hade inte bättre varit om de två sämsta helt enkelt gått upp i duell? Eller ännu hellre, strunta i utslagning - som är till för att ge de mest välförtjänta mest programtid - och låt alla vara med i alla tävlingar?? Alternativt låt den sämste i veckan ha sin egen nattduell och få kämpa mot sig själv för att bli kvar.. Nu när de alla ändå har rest dit för att tävla och lära känna varandra skulle nog programmet utvecklats mer och blivit mer dynamiskt om alla fått stanna, oavsett ålder osv.
Nu är jag dessvärre fullt medveten om att det skulle bli lite fånigt att göra en "andra säsong", och då helt omöjligt att ändra upplägget.. Men för min egen skull ville jag ändå berätta som tittare vad jag ser och tänker på ;) med vänliga hälsningar Lova
Sen.... kom svaret!!!
Hej Lova,
Tack för ditt mejl och kul att du gillar programmet - trots reglerna ;-) Och tack för dina synpunkter!
Du är inte ensam om att tycka att alla borde få vara kvar. T o m deltagarna tyckte det när det var dags för den första duellen. Det blev nästan ett litet minimyteri därnere på inspelningsplatsen. Mitt svar då blir det sammasom till dig nu: programmet bygger på ett programformat som SVT har köpt rättigheterna till och vi har därför inte rätt att ändra på så grundläggande beståndsdelar i programmet.
Jag kan dock hålla med dig om att man gärna vill se mer av samtliga deltagare. Men det skulle ha blivit ett helt annat program då. Och tävlingarna skulle då fått en helt underordad betydelse.
Anledningen till att duellen är utformad som den är - är att det ska ge programmet en extra "twist". Visst skulle man kunna låta den siste i varje program tävle mot sig själv, men då skulle det teoretiskt kunna bli så att vi efter 10 program var alla deltagarna kvar och vi hade ingen vinnare...
Och visst skulle det vara mer rättvist att låta de sista två sista tävla mot varandra. Men då reglerna är som de är, så tvingas deltagarna ge allt i varje tävling för att vinna programmet och därigenom vara säkra på att sitta säkert. Det blir med andra ord en liten piska.
Till sist så gör själva valsituationen också att deltagarna ställs inför svåra beslut. Dessa beslut får sedan konsekvenser som är intressanta eftersom de indirekt visar på egenskaper hos deltagarna. Egenskaper som ger tittarna en än bättre bild av människorna bakom idrottsstjärnorna.
Du kommer framför allt märka det lite längre fram i serien.
Hälsningar, Mikael
