fenomenet förseningar

Nu börjar så denna min cirka 12e arbetsdag, och det verkar som vanan som härstammar enbart från mina förvärvsarbetande mornar håller i sig. Jag kan ärligt säga att jag inte kom försent mer än tre gånger under skolan, förutom de gångerna det skedde med flit då...
De senaste åren däremot, ingen som helst respekt för den tiden det tar att faktiskt ta sig någonstans... På ett sätt är det ju skönt att få liksom slappna av kring tidspassandet för första gången sen man lärde sig klockan, men när det inte ens går att försöka komma i tid så slår det mina lugna och fina morgonritualer :) idag var ett perfekt exempel: gå upp när klockan ringer, ta med kläderna till soffan, slå på tvn o klä på sig när man hittat ett avsnitt av unga mödrar att titta på. Chilla, sätta på vattenkokaren, skära bröd o plocka in allt pålägg till vardagsrummet. Teet klart, göra mackor o se på tv, byta till mordkommissionen, önska man kunde se klart avsnittet, plocka in frukosten. väcka erik, borsta tänder o göra sig iordning (2 sek ca) Inse att man nog inte kommer i tid, chilla lite till, säga hejdå och åka :)

Btw, prick åtta var jag nog ändå här, lämnde bilklockan 07:59 ^_^

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0