lovlin

Just nu läser jag the Count of Monte Cristo, dvs den engelska översättningen av den franska boken Greven av Monte Cristo. Jag tror inte du är dum i huvudet och att det är därför jag förklarar vilken bok det är så plågsamt ingående, men det är alltid bäst att vara på den säkra sidan ;)

I detta fallet är boken en storpocket på 875 sidor, och av vad jag kan minnas så finns det kapitel i den här som jag inte kan minnas att jag läste i den svenska varianten jag lånat på biblioteket, hmm... Efter att ha läst igenom the Corsican ogre, och Father and son kan jag sluta mig till att dom ändå bara var tråkiga och skön att slippa i en svensk upplaga.

Som helhet tilltalar historien mig, på ett sätt som faktiskt ingen annan. Hur de i fängelset kan utnyttja tiden till att lära sig allt om språk, vetenskap och filosofi, att hämnden blir en utstuderad och uppbygglig historia och totalt krossar anden hos de drabbade, istället för att bara döda dom. Jag menar verkligen inte att jag känner för att hämnas på någon. Det jag menar är att jag verkligen beundrar det faktum att kunskap och tålamod för en gångs skull utgör de främsta egenskaperna hos huvudpersonen. Verkligen.