lovlin

Det var sålunda en lördag och jag hade sedan länge bestämt mig för att det var dags att åka ut och hälsa på eriks familj. En välbehövlig dos av natur, hederligt arbete och tillåtelse från min sida att känna sig lite lätt efterbliven när de sätter igång med sina korsreferenser av gamla grannar, bilmodeller och nya lokala(lokala!!) händelser till middag.

Aldrig att det blir som jag sett framför mig, de verkar alla ta mina höga förväntningar med ro, om det ens märks att jag har sådana... Nu upptäckte jag att åtminstone vädret var på min sida :) Kallt och trist hade det varit när vi åkte från eksjö, men påväg till mållebo misstänkte jag att sprickan i molnen var vår :)

Nu är det såhär att jag har önskat och trott att jag skulle bli en jättebra hästtjej ;) Inte ens stallsysslorna kan ta ner mig helt på jorden. Tack vare emma får jag också testa på sånt som man egentligen inte ska våga ;) Hon frågade mig nu om jag ville ut och rida lite. Självklart, sa jag. Barbacka, hjälmen och manen är mina, grimskaftet är emmas. Tog en tur på vägen nermot dammen, sen fortsatte vi in i skogen. Upp och ner, förbi platser jag så väl kände igen men bara kunde namnge som; "där var det is i vintras" eller "där är stubben jag hoppade upp på hästen ifrån i vintras" eller "där är det där jättefint placerade huset". Svårt att säga emot då! :)

Men vet ni vad jag fick göra? Eventuellt tullade jag på något av mina nio liv när Klara satte av i galopp, men det var så vansinnigt häftigt och kort och inte alls så svårt som det skulle behövt vara för att jag skulle ens överväga att sluta, haha. Så satans fint alltså :)

Idag mår jag ännu mer som jag förtjänar, ska stretcha efteråt, nästa gång.. Skulle bara säga det om hästen egentligen. Håll till godo ^^