lovlin

blev förförd idag. han såg på mig med sina bruna ögon, kom emot mig och utan att ens fråga fick jag en puss på munnen. Minsann! han var för övrigt två år gammal och jag var på jobbet. jag bryr mig faktiskt inte om hur många baciller jag fick och sedan förde vidare till erik, haha.

Sen träffade jag martina idag, vi fikade på princess, tog genvägarna genom eksjös tre klädbutiker - där vi blandannat erfar hemåvilas nya provrum där det syns tydligt igenom draperiet och man utan problem får plats två. Mina höfter hindrade en rätt intressant tröja från att passa. Det var skoj! Vi pratade som vanligt om allt i allmänhet, men mest om oss själva =) Hon frågade om jag inte hade tänkt på det där med barn. 

Idag gjorde vi det faktiskt, flera timmar innan hon frågade. Jag påpekade återigen att erik har liksom en vågformad skalle, en sockel där ett par stora bekväma hörlurar perfekt får plats. Det kan inte vara en naturlig deformation, och jag misstänkte naturligtvis hans spelande. Han erkände att det mer hade att göra med det konstanta användandet av hörselkåpor i traktorerna i hans barndom. Då begrep jag raskt varför hans öron är så välformade och släta mot huvudet - hörselskyddets verkan det med :)  Annars hade de stackars öronen bergis stått ut, och fladdrat som post-itlappar.

Så nu är bara frågan, våra barn - ska vi medvetet ge dem ett gropig skallben eller låta naturen ha sin gång med deras blivande elefantöron? Jag kan inte bestämma mig för om en hörlursdeformation är lamt eller coolt. Det är nog bara science fiction :D