lovlin

Jag läste i en diskussion någonstans hur dåliga lärarutbildningarna var (på andra platser i landet, örebro och uppsala tror jag togs upp) Bland annat var det en tjej som var mitt i eller hade avslutat sin utbildning som kommenterade, eller kanske snarare klagade på den dåliga förekomsten av konkreta exempel och handlingsplaner för alla konflikter och problem som uppstår när man jobbar med barn.

Det slog mig nu, alldeles nyss, att jag innerligt hoppas aldrig vara beroende av någon annan trix och knep. Som vi diskuterade på seminariet om hållbar utveckling, etik och kultur visade det sig att det som sammanfattade de tre begreppen var
kritiskt tänkande
fritt tänkande (inte kopiera eller jobba efter mallar)
demokrati

Som det vjag har läst i lyssnandets pedagogik om deras temaarbete med kråkan. Såg en kråka på vägen hem nu, och tänkte att det faktiskt är ett intressant djur och hur man skulle kunna göra ett liknande arbete sedan. Men! Anledningen till att förskolan i "lyssnandets..." jobbade med kråkor var för att barnen hade upptäckt hur intressanta dom var, inte de vuxna.

Anledningen till att man inte kan/ska jobba med färdiga koncept är att det hållbara tänkandet försvinner. En förskollärare som har förberett temaarbetet i förväg kan inte ta kritik, för då faller planeringen. H*n kan inte låta barnen tänka fritt för hur ska barnen då få del av alla moment? Demokratin försvinner också, det säger sig självt.

Det jag vill få med mig ut i verksamhet efter tre och ett halvt år är en känsla för vart barnen vill komma, tusen lösa förslag till planering som kan anpassas efter situation och framförallt självförtroende att låta det vara
tyst, kaos och inte samma för alla!