Dagen i ord

tänkte berätta vad jag har gjort idag, så ni inte lever i villfarelsen att jag inte gör så mycket så många dagar. 

Vaknade i eksjö och busade upp katten så hon blev alldeles konfys. Strax efter det tror jag hon insåg vem jag var och att hon faktiskt brukade bo med mig, så då följde hon efter och spann. Så trevligt så! Men aldrig roligt att lämna kissen, har svårt underliggande psykiska problem på grund av det tror jag :) 

Sade även farväl till mina föräldrar och åkte vidare till eriks familj. Lite öronbedövande musik på vägen piggade upp mig. Ute på landet blev det fika på en gång, och sedan en fantastisk ridtur i solskenet. Det växlades hästar mellan oss, men jag är tyvärr fortfarande tvungen att gå i koppel en del av tiden. Vi är inte att lita på, varken jag eller djuren! Vi red i alla fall långt så jag fick känna på att bli trött, men förhoppningsvis inte lika trött som jag brukade bli? Ledsen Klara, om jag slet mungiporna ur led på dig... 

Emma erbjöd mig storslaget att få pussla lite på hennes pussel, och det tackar man ju inte nej till ;) Fick faktiskt ihop ett par bitar, av ett såntdär tusenbitars wasgij-pussel (på framsidan ser du hur de ser ut som tittar på det du ska pussla - du vet) Sedan blev det dags för middag, och det var ju fantastiskt i sig. Gryta med älgkött, och pressad potatis om man så ville. Tror ingegerd uppfattade att jag gillade det, för jag fick resterna med mig hem... jippie! 

Lite vila på maten: Av någon anledning blev emma snäll, så snäll som det nu går, och masserade min stackars rygg. Sådan smärta är av godo, så jag ojade och iih-ade mig igenom behandlingen. Fick inget svar på om hon hade utbildning eller ej..men jag litar ändå till fullo på att hon faktiskt visste vad hon talade om. Knutor och spänningar fanns det gott om! 

Det blev efterrätt.. äppelkaka - mumsigt! 
Därefter skulle familjen göra sitt sista riktiga handtag för dagen: flytta fåren inomhus och öronmärka dom! Jag fick ta ansvaret för Fly och ena sidan vägen, medan emma stod i en vinkel och vaktade vägen ner mot grannen. Döm om min förvåning när vi gjorde helt rätt, Fly och jag! Så glad att kunan hjälpa till utan att behöva låta någon annan sopa upp efter mina misstag.. Naturligtvis hade jag en naturbegåvning vid min sida, så det kändes lyxigt ^^ 

Hann se ett piercat fåröra innan det var dags för erik och mig att åka hem till borås igen. Det hjälps liksom inte att jag har eventuella planer att åka till småland redan nästa helg igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0