lovlin

jag tänkte att nu verkar det ändå vara rätt bra att vara jag.  i morse hade jag jobb, mat, katt o pojke. Så, fint liksom :) Sen så blev det som det nu är, och hjärtat sjönk hos mig.

Det har kommit direktiv uppifrån, någonstans inom kommunen, att en viss person, med utbildning och sånt antar jag, är på något sätt en anställd vikarie inom barnomsorgen, där jag jobbar. Förflyttad till det området där jag arbetade i morse kändes det lite lagom peppt att höra att nu har hon första tjing på vartenda vik som visar sig på de förskolorna. Inklusive det jag påbörjade idag. Till lunchen idag fick jag höra hur 9 timmars arbete bara gled ur händerna på mig. Och jag som trodde att jag skulle klara finanskrisen rätt bra ändå. (om vi glömmer allemans- och rysslandsfonden för ett litet tag)

Nu säger jag inte att hon inte har rätt att ta jobb, och att utbildning och erfarenhet inte spelar någon roll. Det är toppstyret som stör mig mest! Anledningen till att någon blev påmind att berätta det för mig nu idag var att en post-it-lapp med typ 6 jobbtider stacks åt mig, och sedan togs bort - dom skulle ju hon få chans att tacka ja till först..! Om dom ville välja mig som ändå varit där i mer än två år, så får dom inte det helt enkelt. Tjusningen med kommunanställning börjar blekna må jag säga.

Så nu fick jag lite extra anledning att putsa på och skriva ut mitt CV. Där är mitt största problem att det känns som jag fått jobbet, bara jag bestämt att jag skulle klara det och vill ha det. (se bokhandeln, och turistbyrån) Denhär gången är det inte lika allvarligt, skulle jag tro. Det gäller konsum och ica, och nej jag ska inte tro att jag är något förräns jag har har något. Ett anställningskontrakt och min första lön kanske?

Hmm.. Vad sägs? En sommar på konsum och sen 3,5 år högskola till förskollärare? Man får ju hänga med i lågkonjunkturen lite..

Att vara här en fredagskväll, inte någon annanstans, eller på väg in i dimman, är det okej? Skulle tippa på att just nu är 2/3 eller möjligtvis 3/4 av mina vänner ute och festar. Det stör mig*, funderar på varför.

Hade kunnat påstå att jag inte minns senast jag var ute, men det gör jag - juldagen. Inte roligt.
Innan dess? september, adams och fridas fest. Men då följde jag inte med ut efteråt, jag var lite sjuk och skulle köra hem till nässjö.
Innan dess? Ja där börjar det bli disigt. Säkert var det inte helgen innan i alla fall ;) Men det gör inget, tror jag.

Vad gör alla som festar? Vad gör vi på fester som jag inte behöver göra? Det uppenbara: ragga. Det onödiga: supa. Det man hellre gör hemma: träffar kompisar. Det man inte kan göra hemma: träffa nya kompisar. Det jag saknar: dansa.

Jappjapp, då har jag kommit fram till att jag vill gå ut, och det snart, för att dansa!

Det som stör mig* kan vara att jag inte har någon som delar mina preliminära mål. Men mest av allt blir jag irriterad på att känna mig onormal. Det talas om hur mycket man sparar genom att tillexempel inte dricka och festa varje helg. Det sparar jag, men har ändå inga pengar :p Jag sparar in på att röka, köpa tidningar och många kläder. Det får bli ett annat kapitel ;)

Nä, om jag nu skulle gå och ta mig lite vin eller något annat ur vårt spritförråd, och försöka glömma vardagen, och att den förföljer mig varenda helg också... Ha det så kul alla festprissar, och vill ni någon gång dansa utan en tanke på morgondagen (eller på att bli full eller hångla i mörka hörn.) så hör av dig. PLIIIZ